Efter ett år här i Sverige sommarjobbade jag några veckor förra året med svenska ungdomar.
Första dagen på sommarjobbet är jag den första på plats. Så småningom kommer alla andra också och vi presenterar oss för varandra. Det är ett ganska tungt jobb att röja sly i skogen. Men det är ändå bra för att man tjänar pengar, får röra på sig och har någonting att göra i stället för att sitta hemma och ha det tråkigt.
Efter tre veckor har jag fått lära känna mina arbetskamrater lite. Nu är det dags att säga hej då och önska varandra en god fortsättning på sommarlovet. Alla drar åt varsitt håll utan att ens säga hejdå. Jag promenerar hem och känner mig både ledsen och ensam på grund av att jobbet är slut och jag har inte fått några nya kompisar.
Några dagar senare ser jag mina arbetskompisar på stan men så fort de upptäcker mig vrider de bort huvudet och går förbi utan att ens hälsa. Då undrar jag om jag har sagt eller gjort något dumt eftersom de inte hälsade på mig.
I mitt hemland hade jag många kompisar och när vi träffades skakade vi hand. Man sa hej och några vänliga ord.
Men här verkar det inte vara så vanligt bland en del ungdomar.
Jag är en sådan kille som vill ha många kompisar och lära känna nya människor. Jag har aldrig umgåtts med svenska ungdomar och har ingen aning om hur de pratar, hur deras tänkesätt är och hur de är som personer.
Men eftersom jag bor i Sverige borde jag skaffa mig svenska kompisar för att komma in i detta nya och främmande samhälle. Det skulle vara riktigt spännande.
Jag är här i Sverige utan min familj. Jag vill skaffa mig så många kompisar som helst. Och det jag vill är att ni inte ska vara så stängda och blyga mot mig. Låt mig lära känna er genom att prata och hälsa på varandra när vi träffas. Man blir glad över att hälsa på varandra. Det är kul för mig som kommer från en annan kultur där folk alltid hälsar.
I övrigt tycker jag att ni är världens snällaste, trevligaste och gladaste befolkning.