Nu börjar det roliga. Vem skall lära den nya presumtiva redaren att det är skepparen som har ansvaret?
Skicka ut Harpsundsekan med ett par åror samt Löfven och Romson. Den kommer att snurra som en propeller när de ror åt varsitt håll och inte en meter framåt kommer de. Och det blir än värre. Löfven vägrar nämligen att använda sjökortet som Lööf glömt i ekan när hon var ute och rodde, han river sönder det, för att använda andras papper är inte Löfvens grej. Men utan sjökort är resan inte genomförbar.
Löfven måste även mönstra på en tredje man för att klara av resan, och det blir Sjöstedt för han har ju något med sjö att göra (roligare än så blir det inte). Men pojken är ju givmild, han lovar allt åt alla.
Gasten Sjöstedt, som inte har någon uttalad uppgift ombord, pular för sig själv och hittar en pinne på durken som han bearbetar i sin ensamhet, med påföljd att Löfven får panik och ropar: Vem drog ur proppen, vi sjunker!
Sällskapet hamnar givetvis i nöd som man förstår. Vad man funderar över är, har skepparen ingen överenskommelse eller framförhållning hur besättningen skall se ut innan man påbörjar resan? Nästa gång ekan skall användas så kan man förmoda att Löfven måste shanghaja Annie Lööf som styrman med ett nytt sjökort för att klara av resan. Enda räddningen, enligt Löfven, är att 87 procent av Sveriges röstberättigade står till förfogande om en olycka är framme. Men gäller det om man överlastar Harpsundsekan med 87 procent?