En stor välfärdskatastrof
Foto: Jonas Hansson
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
arbetsledare inom skattefinansierade verksamheter i Norrbotten har en barriär brutits. En rad vittnesmål om liknande mönster även inom andra organisationer än socialförvaltningen i Luleå har sedan dess publicerats på Kurirens debattsidor, de flesta av dem anonymt undertecknade. Vittnesmål som oavsett arbetsgivare är förfärligt lika varandra.Det mönster som tydligt framträder är hur anställda som kritiserar organisation och arbetsformer inom sjukvård, äldrevård, skola och barnomsorg bemöts med förnedrande och integritetskränkande personliga angrepp från arbetsledare, som dessutom ofta använder fackliga representanter och arbetskamrater till stöd för angreppen.Hur angreppen regelbundet söker stöd från andra myndigheter till
exempel genom systematisk användning av sjukskrivningsverktyget har ännu inte framkommit. Det mest
effektiva sättet att knäcka en kritisk
arbetstagare är att med hjälp av spelad medkänsla övertyga henne om behovet av sjukskrivning under tiden den av chefen konstruerade konflikten med arbetskamrater ska bearbetas. En tid som i stället används till att undergräva den utmobbades position på arbetsplatsen vilket sedan effektivt fullbordar processen och lämnar
henne eller honom kvar med skamkänslor över att ha låtit sig luras och hat mot sin arbetsgivare inklusive
arbetskamrater.Att denna § 1 i Stasi-handboken
för chefer i offentlig sektor aldrig
avslöjats, än mindre debatterats
offentligt, är ett av det moderna
svenska samhällets stora mysterier. Hur mycket metoden kontinuerligt kostar i pengar och mänskligt lidande, men också försämrad funktion inom vård, skola, och omsorg, kommer
aldrig helt gå att utreda. Det är, som en utsatt sjuksköterska från östra Norrbotten beskrivit, alltid de duktiga som åker dit.Den dimension som handlar om
att offren oftast är kvinnor och
mobbande chefer oftast män gör
dessutom frågan så tabubelagd att den nästan inte kan beröras. Därför är det också helt förväntat att alla ansvariga, alltså landstingskommunala politiker och tjänstemän,
hittills helt har hållit tyst. Knappast på grund av okunskap
eller förvåning utan därför att de två möjliga sätten att bemöta
anklagelserna, att neka eller erkänna, båda är lika obekväma. Neka törs man inte på grund av lavinrisken. Alltså använder man orättfärdiga organisationers standardmetod, § 2 i Stasi-handboken, håll
käften tills stormen bedarrat.Precis därför måste alla som orkar, törs, och kan nu fortsätta att utnyttja den demokratiska spricka som
Kurirens debattsida öppnat för möjligheten att trots allt tvinga politiker att starta arbetet med att ställa till rätta en av de största pågående välfärdskatastroferna i det svenska samhället och där mycket tyder på att
Norrbotten hör till de mest drabbade delarna.