Under tiden efter oroligheterna på Krimhalvön förefaller det som om en ändring skett i hur politikerna ser på hotbilden mot Sverige och på hur väl Sveriges eventuella beredskap att möta hot mot vårt land fungerar.
I detta läge kommer högsta militärledningen i mars 2014 med två uppseendeväckande uttalanden som väcker frågan om man uppfattat den senaste säkerhetspolitiska händelseutvecklingen.
Det var inte svårt att förutspå att Ryssland inte stillatigande skulle se på när EU flyttade sin gräns allt närmare den ryska gränsen. Det var inte heller förvånande att inget skulle hända förrän efter de olympiska spelen men att det då förmodligen skulle gå rätt snabbt. I detta läge kunde inte Sverige förrän efter ett par dagar höja sin beredskap och då mest symboliskt med ett par flygplan på Gotland. Den svenska militärledningen kommenterar detta faktum i Riksdagen med att vi inte behöver byta försvarsdoktrin och med att vi kan ställa upp ett fullgott försvar om något hotfullt skulle inträffa. Det sägs därvid att hela landet givetvis skall försvaras och att det är bättre att satsa på rörliga enheter som snabbt kan sättas in där vi befarar ett hot än att stationera trupp på exempelvis Gotland. Det tycks som om man glömt bort att en eventuell angripare förmodligen kommer att se till att vara så överlägsen till lands, i luften och till sjöss att vi inte kommer att kunna flytta några betydande trupper till ett krisområde. Talet om Hemvärnet som ett fungerande lokalförsvar måste tyvärr också förpassas till fantasiernas värld då denna organisation säkert har höga ambitioner och menar väl men inte har det stridvärde eller den faktiska numerär som krävs för att kunna göra någon som helst verkningsfull insats mot en beslutsam angripare.
Avseende Försvarsmaktens huvuduppgift verkar det inte heller ha dagats för försvarsledningen att alltfler av våra politiska företrädare inte anser att internationella insatser är den högst prioriterade uppgiften för vårt försvar utan att organisationen istället skall försvara det egna landet först och därefter kunna sättas in i andra länder. Det klingar därför inte helt uppdaterat när överbefälhavaren i tv talar om att det är viktigt att vara solidarisk och ställa upp på internationella insatser när han för inte så många månader klargjorde att vårt försvar inte kan försvara mer än små delar av Sverige under en vecka.
Vi har fått en uppvisning i politiska realiteter både hemma och i utlandet och det gäller att anpassa vårt försvar till detta och inse att vi varken försvarar hemlandet i utlandet eller med ett underdimensionerat yrkesförsvar som hoppas att det kan vara en stormakt överlägset avseende teknik och underrättelsetjänst. Landets försvar skall bygga på landets behov och inte på personliga eller partipolitiska agendor.