INSÄNDARE: Debatt: Satsa på Norrbotniabanan

Gunnel Nilssons insändare den 8 januari i Kuriren slutade med att "mig kan du inte få att ändra åsikt". Jag är inte heller säker på att jag kan det. Ibland kan ju vissa fakta ändra ens åsikter och eftersom jag brinner för ökad tågtrafik vill jag ta upp några viktiga saker. För 100 år sen drogs Stambanan cirka tre mil från kusten för att kunna undgå beskjutning från krigsfartyg. Genom det avståndet skulle järnvägen klara sig från fientlig beskjutning. Stambanan är gammal och ganska sliten med många kurvor och backar. Jag förutsätter att Norrbotniabanan får samma kvalité som Botniabanan. Maxfarten på stambanan är cirka 120 kilometer i timmen, men på Botniabanan är den cirka 270 kilometer i timmen. Axeltrycket på banan är nu cirka 20 ton, medan Botniabanan får ha 30 tons axeltryck. Bara den ökningen av axeltrycket skulle höja tågvikten per lok med 500 ton. Att då bygga en ny Stambanan där den gamla är, vore opraktiskt, eftersom de flesta industrierna är vid kusten. Om du idag ska ta dig från till exempel Luleå till Umeå med tåg måste du först till Boden sedan till Vännäs för att nå Umeå, en omväg på sju mil, för att inte tala om resan mellan våra norrbottniska kuststäder! Med Norrbotniabanan skulle en resa från Luleå till Stockholm kunna förkortas med sex-sju timmar! Dessutom kommer Stambanan att kunna fungera som ett dubbelspår till kustbanan. På kustbanan tycker jag att man borde bygga
dubbelspår på alla sträckor där det är "ödemark". Det skulle vara praktiskt och kunna ge både tids- och energivinster. Jag håller med Gunnel Nilsson om att man inte ska glömma bort inlandet! Älvsbyns företagare är föredömliga när det gäller att använda järnvägen. Jag hoppas fler företag tar efter! En ny järnväg är inte bara bra för miljön, den ger också stora energivinster. Tänk på att ett enda godståg kan ersätta 25 lastbilar med släp! Fraktar du gods med tåg är energiförbrukningen bara en åttondel mot vad den är för transport med lastbil! (Energiförbrukningen för ett godståg mellan Boden och Luleå kostar bara åtta kronor). Det vore verkligen en bra investering för Sverige att minska en "smutsig", dyr, sinande, importerad energikälla och i stället satsa på en, inhemsk, förnybar, ren och billig energikälla. Vårt miljömedvetande har ökat för varje år vilket är bra. Nästan alla inser att vi står inför en miljökatastrof om inget görs! Vår miljöskuld har för länge sedan passerat 50 miljarder. Försurningen ökar hela tiden och en stor orsak till det är den ökade biltrafiken. Medan utsläppet på järnvägen är nästan noll ... Det är väl inte meningen att vår norrbottniska natur ska få förstöras av den ökande biltrafiken. Miljövinsten och energivinsten är två viktiga skäl till att bygga Norrbotniabanan. Ett tredje skäl är att här har vi Sveriges största ansamling av tung basindustri. Det årliga produktionsvärdet är 85 miljarder och om banan byggs kan deras fraktkostnader sänkas med 30 procent. För varje satsad krona får vi igen 1,45 kronor. Jag tycker att vi i Norrbotten är värda och har rätt att "få" en kustbana. Det är dessutom en bra investering för hela Sverige. En ny järnväg ger också tidsvinster och ofta glömmer man bort hur säkert det är att åka med tåg. Jag läste någonstans att det sedan 1992 inte har dött någon människa på grund av tågtrafiken. Om du åker en given sträcka är det 20 gånger större risk att dö i en olycka med bil än med tåg. Vi borde se i ett större perspektiv tycker jag. Nästa år blir Botniabanan klar och nu bygger vi en ny bana till Haparanda och rustar upp sträckan Boden-Kalix, för att bland annat tillgodose behovet av transporter till och från Finland och Ryssland! Det blir då helt tokigt att ha en flaskhals mellan Luleå och Umeå! Låt oss alla hjälpas åt att så fort som möjligt bygga Norrbotniabanan! Eller som ledaren i Kuriren den 8 januari avslutades: "Norrbotniabanan behövs och det snabbt".

Insändare: Debatt: Satsa på Norrbotniabanan