INSÄNDARE: Debatt: Norrbotniabanan ren arbetsmarknadspolitik

Svar till: Elisabeth Sinclair, Piteå, angående Norrbotniabanan. Debattartikel publicerad i Kuriren den 17 december 2009. Varmt tack Elisabeth för ditt svar på min insändare. Som kvinna är jag inte van att få svar på mina synpunkter. Jag betvivlar inte en sekund på att ni kommer att ta alla hänsyn till konsekvensanalyser och miljökrav så långt som det är möjligt. Men gör man intrång i naturen, om man bryter malm, bygger vindkraftverk, bygger ut älvar och så vidare, då blir det miljöpåverkan och det ekologiska systemet rubbas. Särskilt i känsliga områden. Stambanan ligger helt fel, säger du. Konstigt att den efter att ha legat där i 100 år eller mer plötsligt är fel. Sedan säger du att det blir lika dyrt att bygga ut Stambanan som att bygga Norrbottniabanan. Säg det till dem som tror dig. Jag gör det inte. Om man bygger ut stambanan kan den befintliga järnvägen användas till att forsla material. Infraktur finns redan med stationshus, stickspår och så vidare. Dessutom är älvarna smalare så alla broar blir kortare än vid kusten. Detta måste också bidra till lägre kostnader. Så skriver du att tåget är det minst miljöpåverkande transportmedlet, sas det. Håller med dig. Men jag kan inte förstå, om gods från Finland, Kalix och Kiruna ska fraktas söderut, att det har någon som helst betydelse om godset kommer via Boden till stambanan direkt för vidare befodran till Södra Sverige eller om det ska fraktas via Boden-Luleå-Piteå-Skellefteå-Umeå, att det skulle vara så mycket bättre. Nej, huvudsaken är ändå att godset kommer fram säkert och så snabbt som möjligt. Nej, för mig är detta ren och skär arbetsmarknadspolitik. Peter Roslund är inte dum. Han vill ha Norrbottniabanan på grund av alla de arbetstillfällen som då blir i Piteå. Broar ska byggas, vägar, stationshus, lastningskajer, eventuella magasin och så vidare. Att detta sedan blir på bekostnad av de små samhällena som ligger längs stambanan, det bryr sig inte Peter om. Det är denna politik som alltid hörts, oberoende av vilken regering vi haft under mitt långa liv. Allt skulle till kusten och söderut. Städerna skulle gynnas på de små platsernas och inlandets bekostnad. Det var så bra för Norrbotten. Fråga oss från småplatserna och inlandet, hur bra det blev för oss? Vi vet. Flyttlassen går och arbetsplatserna minskar, liksom skatteintäkterna. Nej, Elisabeth. Försök övertala någon annan om Norrbottnia banans förträfflighet. Mig kan du inte få att ändra åsikt.

Insändare: Debatt: Norrbotniabanan ren arbetsmarknadspolitik