INSÄNDARE: Debatt: Lam anka och syltgam

När länets landstingsfullmäktige med stöd från fem partier, i tur och ordning s, v, mp, c, och kd den 27 maj beslutat att till landets regering skicka ansökan om att tillsammans med Västerbotten och delar av Västernorrland bilda landets norra storregionkommun återstår att se om regeringen beviljar den. Landstingsrådet Kent Ögren (s) är förtröstansfull eftersom kommunminister Mats Odell (kd) är ansvarigt statsråd och öppet för ett positivt beslut. Själv medger Odell att två andra alternativ är möjliga, ett nej respektive att starta om på nytt med ambitionen att presentera ett för hela Sverige enhetligt sjukvårdsorganisatoriskt förslag. Förutom Nord-Norrland och Syd-Norrland är ytterligare två regionbildningsansökningar aktuella. En från Halland och Gotland vardera som bägge önskar segla samma skepp men under ny flagga. Betecknande för ansvarkommitténs förslag är hur lite utredningen analyserat utfallet för de två förstudierna i Skåne och Västra Götaland när det gäller vilka konsekvenserna blivit för sjukvårdens funktion i de södra och västra delarna av vårt land. Lika lite bottnar utredningen i en analys över de gamla landstingens bristande förmåga att leda sjukvården. Ett av få remissyttranden tog faktiskt upp den aspekten när Socialstyrelsen påpekade att den högspecialiserade sjukvården kräver patientunderlag på minst en miljon invånare. Ledande företrädare för cancervården har dubblat siffran och menar att det för den mest avancerade vården till cancersjuka vore lämpligt att dela upp landet i två eller tre delar med två till fyra miljoner invånare vardera. Många ansvariga för transplantationsvården menar att Sverige, om vi vill tävla med ledande centra i Europa och USA, måste koncentrera den verksamheten till en enda enhet i landet. Det är bland annat i detta perspektiv de aktuella ansökningarna bör ses. Nord-Norrland och Syd-Norrland med drygt 600.000 respektive 200.000 invånare. Halland med knappt 300.000 och Gotland med 50.000. Riksdagsman Krister Hammarbergh (m), Luleå, sammanfattar i en debattartikel hur ansvarskommittén startade som ett vackert projekt för att lösa sjukvårdens organisatoriska problem men nu utvecklats till "en situation som skapar ännu mer problem". Syftet är i stället, med Hammarberghs formulering, "att regioner är den främsta garanten för att strukturen blir kvar för landstingspolitikerna och de ledande tjänstemännen". Det är bara på det sättet det går att förstå varför politiker i landets alla hörn, mot en kompakt svensk opinion och med den ena regionansökan
stolligare än den andra, så ursinnigt slåss för storregionkommunerna. De ses som garanten för att tummarna får stanna i syltburkarna, stora eller små kvittar lika. Ansvarsutredningens fula ankunge blev varken svan eller ens anka. Den blev en syltgam. Frågan är om det största regeringspartiet nu tänker förvandla sin ledare och landets statsminister, som ensam bland partiledarna öppet vågat stå emot tumslickarna, till lam anka fram till valet. Om han i stället tvingar sin regering att välja Odells andra eller helst tredje alternativ har han tvärtom chansen att för väljarna framstå som en svan. Hur syltgamarna sedan skulle flaxa vore mycket intressant att se.

Insändare: Debatt: Lam anka och syltgam