Debatt: Jaktjuridisk återvändsgränd
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
föreningen inte är målsägande (bland annat för att de inte äger några licensälgar). Det stora misstaget var alltså att ta upp målet till behandling utan att ha en målsägande motpart till "tjuvjägarna". Av just denna orsak, förhindrades Högsta Domstolen (HD) i sin prövning att ta upp målet till behandling. HD fick nöja sig med ett klargörande uttalande. HD skriver: "Som framgått ovan utgör emellertid jakt som företas av medlem i strid med föreningens beslut om gemensamhetsjakt och hur denna skall utövas, inte längre brott". Något senare kom ett avgörande besked:
Justitiekanslern ger en markägare rätt till skjuten älg, trots att den skjutits i strid mot VVO-föreningens beslut! Justitiekanslern har bevisligen tagit till sig hovrättens dom och HDs uttalande! Denna korta sammanfattning ger en bild som gör att Jägareförbundets förhoppning om en kommande jaktdom, som ska förändra det uppkomna läget, som utesluten. På grund av kombinationen av att Kuivakangas-målet togs upp och att det inte finns någon målsägande motpart till en "tjuvjägare" i en VVO-förening, gör att man kan säga att jaktärendet har gått in i en jaktjuridisk återvändsgränd. Det finns helt enkelt ingen utväg! Hovrättens friande dom av "tjuvjägarna" står alltså fast, vilket gav oss mark-
ägare informationen om vår rätt till jakt på egen mark. Den rätten styrks av följande: Trots att flera markägare har jagat på egen mark i höst och skjutit älg och därefter blivit polisanmälda, så kommer ingen åklagare med självaktning att påbörja något nytt jaktmål med liknande bakgrund. Den som trots allt gör ett försök, är en given förlorare.