INSÄNDARE: Debatt: Egoism och girighet

Girigheten hos maktens män och kvinnor tycks aldrig få ett slut. Efter skandalerna kring AMFs pensionsavtal med förre vd:n Christer Elmehagen där nu en samlad styrelse gör allt för att desikera honom mot bakgrund av att de antingen känner sig "grundlurade" eller inte förstått vilka beslut de faktiskt tagit. Märkligt och obegripligt med tanke på att i AMFs styrelse sitter om jag förstått saken rätt, de mest skickade och bästa beslutsfattare som går att uppbringa. Här hittar vi svenskt näringslivs toppar som Urban Bäckström och LOs ledning med Vanja Lundby Wedin i spetsen. När nu medier nästan varje dag "avslöjar" vidlyftiga pensionsavtal inom LOs ledning så börjar allt bli lite mer begripligt. Den girighetskultur som utvecklats över tid inom både banker och svenskt näringsliv har uppenbarligen fått fotfäste inom fackföreningsrörelsen. I vart fall inom väggarna i LO-borgen. Senast i raden att distansera sig från medlemmarnas vardag med vidlyftiga pensionsavtal var Erland Olausson. En granskning av den nuvarande LO-ledningen visar att han är långt ifrån ensam om guldkantade kontrakt och pensionsavtal. De fyra topparna i LO-borgen har pensionsavtal värda nästan 29 miljoner kronor. Lägger vi därtill alla välbetalda sidouppdrag som LOs ledning har (Lundby Wedin har bara 24) så blir den ekonomiska skillnaden mellan deras vardag och medlemmarnas gigantisk. Avståndet mellan fabriksgolvet och ledningen i LO-borgen är enorm. Det enda LOs medlemmar och dess ledning tycks ha gemensamt är att båda kämpar för att behålla sina arbeten. Girigheten var den än må finnas är förödande för den egna trovärdigheten och moralen i samhället riskerar att gå helt förlorad. Särskilt påtagligt och olustigt blir det när de "egna" inte lever som de lär, utan väljer också de att se om sitt hus med guldkantade kontrakt och pensionsavtal. Som medlem av svensk fackföreningsrörelse sedan mer än fyrtio år så blir jag först besviken över hur LOs ledning sviker mina och andras ideal. När besvikelsen lagt sig så smyger en stor portion ilska över en. LOs ledning har tappat bort "kompassen" den som har medlemmarnas bästa för ögonen för nu tycks den egna girigheten vara dagens kompassriktning oaktat man sitter i AMFs styrelse och tillåter girigheten breda ut sig, eller är satt att företräda medlemmarna på fabriksgolvet. Girighetskulturen gör att moral och etik inte får nödvändig plats i styrelserummen. Långsiktigt går trovärdigheten förlorad och då får vi ett samhälle där egoismen
breder ut sig och lämnar alla de människor i sticket som både behöver och önskar sig rättvisa, solidaritet och trygghet. LOs ledning befinner sig oroväckande nära det stupet!

Insändare: Debatt: Egoism och girighet