Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När någon ger sig ut på ett område som de inte behärskar är ett talesätt "som att sätta bocken som trädgårdsmästare". Den tanken kommer osökt till mig då jag läser insändare som Kent Ögren skrivit i svaromål till Helen Doktare. Han skriver om att man ska påverka sina lokala politiker i de frågor som är aktuella. När hans egna politiska "kamrater" blir påverkade av sina uppdragsgivare väljarna och gör detta så förbjuder Kent Ögren dem att komma till mötet. Och går de ändå dit hoten till trots så blir de uteslutna ur partiet. De tas sedan "till nåder" igen men blir sedan placerade på icke valbar plats på listorna i höstens landstingsval. Så är det verkligen Kent Ögren som ska undervisa andra om hur demokratin fungerar? Han verkar också ha missat FNs barnkonvention som Sverige var pådrivande för att den skulle bli verklighet. I många stycken har Sverige kritiserat andra länder när det gäller barnens rättigheter. Men hur det fungerar här hos oss verkar inte vara tillnärmelsevis lika viktigt. Här utför Luleå kommuns socialnämnd en diktatorisk makt mot familjen Stenberg som om inte de var nog hårt drabbade. De får också stöd av Karl Petersen. Kent Ögren tycks även ha glömt att demokrati betyder folkstyre. Men det har ingen som helst betydelse inom den socialistiska maktstrukturen. Kan det bli mer åskådliggjort än så här, när det gäller dessa arma stackars barn? Jag funderar på om Karl Petersen har glömt den föreläsning som både han och jag var på? Och föreläsaren var ingen mindre än Thomas Hammarbergh och det handlade framförallt om barnkonventionen och om dess rättigheter mot stat kommun och vuxna. En helt fantastisk föreläsning och jag tror om Karl vill dra sig till minnes så ser han till att barnen Stenberg hamnar där de hör hemma, det vill säga hos sin egen familj. Det blir säkert lyckligaste lösningen på detta tragiska fall.
