Sedan 200 år finns en stor, övervägande stor, opinion i Sverige, som har en i grunden pacifistisk åsikt/doktrin om att krig är fel. Vi skall därför föra försvarspolitik och ha en försvarsmakt som avhåller från krig genom att dess värnpliktiga soldater kan bjuda uthålligt motstånd i hela landet - försvarspolitikens hårda kärna, HK.
Vid "murens fall", när Sovjetunionen bröt samman, beslöt riksdagen att vi i FN:s regi skulle föra säkerhetspolitik. Vi organiserade då om vår försvarsmakt och skapade insatsförband i stället för den gamla Hårda Kärnan. Försvarsmakten fick "time out".
2012 förklarade ÖB att dessa insatsförband bara kunde försvara Sverige på en plats under en vecka - "enveckasförsvaret". Detta var egentligen ingen nyhet, men det är inte fel att påstå att panik utbröt både bland politiker och militärer: Hade vi gjort fel när vi förklarade ”time out” eller hade vi organiserat för dåliga insatsstyrkor? Var det försvarsdepartementet eller utrikesdepartementet som felat?
Den sittande försvarsberedningen, under Peter Hultqvist, kunde inte finna någon lösning. Först när Peter Hultqvist blivit försvarsminister lyckades han - under Decemberöverenskommelsens (DÖ) tid - åstadkomma en kompromiss: Försvarsbeslut 2015, som innebar att UD och säkerhetspolitiken segrat över Försvarsdepartementet och försvarspolitiken.
Alla politiker erkänner och påpekar nu att DÖ:s försvarsbeslut 2015 var en nödlösning och att i stort sett alla försvarsfrågor nu måste prövas på nytt. Samtidigt med denna prövning måste försvarsministern bereda underlag för en nytt försvarsbeslut 2019.
ÖB har dock den kortsiktiga uppfattningen att UD:s säkerhetspolitik är bättre än försvarspolitik och han vill nu inte diskutera försvarspolitik. Men ÖB kräver avsevärt mer pengar än någon riksdag är beredd att tillskjuta.
Då uppställer sig frågan: Ska Sverige satsa på en underfinansierad/ofullkomlig säkerhetspolitik eller ska vi återgå till den hävdvunna försvarspolitiken?
Den frågan vågar politikerna inte besvara. I stället diskuteras kostnaderna för det av alla underkända försvarsbeslutet 2015. Ett för Sveriges riksdag skamligt yxskaftsbeteende!
Svaret på frågan skulle kunna bli att försvarsministern ska hålla fast vid försvarspolitiken, men ansvaret för logistiken, både i fred och krig, måste övertas av Utrikesdepartementet, varvid starkt stöd av USA erfordras.
Jan Wickbom, Bjässmora