I Sverige finns tusentals byar med ödehus. Trots den negativa benämningen, är många hus fortfarande i relativt gott skick. Ofta tillhör de fortfarande dem som bodde där för cirka 30-70 år sedan. Under 1950-1980-talen flyttade sådana som jag, i dag pensionär, till orter mestadels söderut, som behövde arbetskraft. Många återvände inte utan bildade familj och blev kvar.
De utflyttade står fortfarande kvar som ägare till husen, som bara används någon vecka sommartid och mest behålls av nostalgiska skäl eller på grund av ett alltför lågt marknadspris. Efter små renoveringar kan ödehusen åter fungera som åretruntbostäder. I dag sitter tusentals familjer kvar på asylboenden i väntan på en lägenhet. Man behöver inte vara geni för att begripa att sådana inte finns på många, många år!
Tipsar därför bostadsminister Peter Eriksson, som stressad jagar flyktingbostäder, själv tidigare glesbygdsbo, väl förtrogen med förhållandet i Norrland, att förutom pågående EU-satsning på bredband för glesbygden göra följande: Undersök skyndsamt om det finns intresse att hyra ut nämnda bostäder under några år som flyktingbostäder.
Alternativet att få fart på en sådan utveckling är att höja taxeringsvärdet på ödetorpen väsentligt och därmed fastighetsskatten, vilket gör att många skulle vilja sälja dem.
Ett tredje alternativ vore att staten löste in fastigheterna efter en taxeringshöjning plus 25 procent för att därefter bli hyresvärd för de nya kronotorpen.
För att få utflyttade pensionärer att återvända och frigöra lägenheter i tätorterna och därmed öka skatteunderlaget i glesbygdskommunerna eller för att få nysvenskarna att anta den utmaning som det innebär att bo i glesbygd, görs en massiv bredbandsatsning ute i byarna. En sådan pågår redan i vissa kommuner. Dessutom skapas en variant av RUT-bidrag för att till exempel förse bostäderna med elektrisk uppvärmning eftersom skorstenar, värmepannor eller att tänkta hyresgäster kanske inte längre klarar av vedeldning. Då kraven numera är mycket större på vatten och andra sanitära bekvämligheter, än på den gamla goda tiden, kan rätt stora investeringar i VVS också behövas!
Uppskattar att man bara i min hemby på kort tid kan få fram cirka 25 bostäder i relativt gott skick. Förr i tiden fungerade skolskjuts till tätorterna ganska väl. Dessutom finns i många byar nedlagda skolor, bygdegårdar, bönhus och Folkets hus, som kan renoveras och användas som utbildningslokaler.
Förslaget skulle bli ett lyft för glesbygden och kunna ge många nya arbetstillfällen. De nyinflyttade skulle förutom alla nya jobb som kan utföras med hjälp av bredband kunna sköta om inflyttade pensionärer, åter odla upp markerna och på sikt göra landet självförsörjande med mat vilket skulle minska försvarsminister Peter Hultqvists bekymmer med att försörja befolkningen under avspärrning.