Så händer det igen, nu i Boden. Denna gång kidnappar extremister första maj, arbetarrörelsens högtidsdag. Hade socialdemokraterna någon demonstration? Vem talade och om vad? Hur stort var tåget? Syntes turbulensen i Bodens kommunpolitik? Allt detta är höljt i dunkel.
Det som syns och hörs för oss medborgare är ett litet nazistiskt tåg, högst en promille av oss röstberättigade. Dessa sprider sitt träck under ackompanjemang av en större uppretad folkmassa där vissa delar spyr ut hat. Kan dessa slipsförsedda ynglingar vinna val i Sverige eller kuppa till sig makten och bannlysa lagar och de demokratiska fundamenten i landet. De hävdar med bestämdhet att förintelsen aldrig ägt rum. Hitler och Goebbels med flera var en gåva till mänskligheten. Den stora muslimska invandringen till Västeuropa är i grunden en judisk konspiration för att störta oss i fördärvet. Kan en grupp som framför dylikt dravel få framgång i de breda folklagren? Naturligtvis inte!
Går det att förbjuda tankar och åsikter? Rätt svårt är det. Yttrandefriheten och demonstrationsrätten ligger djupt förankrad i den svenska folksjälen. Nazisterna i Boden utnyttjade dessa rättigheter, det tål vi med råge. I fortsättningen bör vi låta de vandra på folktomma och döva gator och spy ut sin frustration mot stumma husfasader. Författaren Hjalmar Söderberg sammanfattade redan 1905, de promenerande slipsnissarnas inre drivkraft: Jag vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad.
För några år sedan fanns Svenskarnas parti, det är numera nedlagt. Nu är det den Nordiska motståndsrörelsen som flammar och sprakar som ett tomtebloss. De lär komma fler galenpannor.
Sverigedemokraterna är betydligt farligare, smartare och smidigare och har dumpat stora delar av sin ballast och är Sveriges tredje största parti. Där kan finnas en dold agenda.