Jag är aktiv ryttarinna hos Luleå ridklubb, rider ofta ut i skogen på en privat häst. Vi ryttare har en anvisad ridslinga i skogen, intill anläggningen, som plogas och hålls öppen så att vi kan njuta av vintriga ritter. I hela området råder skoterförbud och skyltar finns uppsatta. Ändå ser vi dagligen skoterspår som korsat ridvägen, lekt i hopp över plogade vallar och snurrat på öppna fält.
Skoterspår skrämmer ingen häst men vid flertalet ridturer ser vi och hör skotrar som vistas nära eller korsar vår väg. Effekten är att hästarna reagerar starkt på ljudet, lamporna och lukten.
Jag som rider befinner mig plötsligt på en panikslagen muskelmaskin som bara vill fly från det som låter och skrämmer. En stor häst väger 500-600 kilo. Olyckan lurar runt hörnet och konsekvenserna vill ingen tänka på. Som ryttare kan jag bara ta mig fram längs ridstigen så valen i det läget är begränsade. När mötet dessutom sker i mörker är obehaget extra stort.
Ett skoterförbud innebär att jag ska kunna rida ut utan oro för vad jag ska möta.
Jag tycker att ridskolans placering på Hersön är bra och att även skoterentusiaster har mycket skog och isar att njuta av i området. Respektera skoterförbudet, tänk efter du som är vuxen på vad som kan hända och tala med era tonåringar som kör.
Njut av vintern och gnistrande snö - men låt oss aldrig mötas.