Vilket kurage ni visat med Emma i fronten. Men tyvärr måste jag säga av erfarenhet att det kommer att ta ett bra tag till innan jämställdheten visar sig. Denna erfarenhet har jag eftersom jag varit med om att bygga upp Luleå Basket. Vi började 1979 som en egen förening utbruten ur Plannja Basket. Att vara en damförening på elitnivå på den tiden var i allra högsta grad banbrytande. Vi fick utstå väldigt mycket, bland annat när vi som seriösa kvinnliga förhandlare skulle framåt med både reklamintäkter, stöd av olika slag och så vidare. Vi togs liksom inte på allvar och det var frustrerande men vi gav aldrig upp. Vi var de första som lyckades få idrottsrabatt på flyget (vilket herridrotten var snabb att ta efter). Det var ganska ovanligt på den tiden att vi hade olika reklam på varje spelare, men så var det. Vi utgav Luleå lokalmynt under några år. Vi hade servicen till dansföreningar, med biljettförsäljning, klädloge och kaffeservering. Herregud så mycket vi har bakat till föreningsverksamheten. Det var ju bara nåt hundratal som besökte matcherna på den tiden så den intäkten räckte inte ens till att betala domarna.
På den tiden så nämndes knappast damidrott i massmedia. Vi gick samman allihop och gick igenom all massmedia under en tremånadersperiod och mätte hur stor andel kvinnlig idrott som nämndes i förhållande till herridrott. Det var ett skrämmande resultat som vi sammanställde och lämnade tillbaka till massmedia. Det var nog en ögonöppnare. Detta har ju numera blivit ganska jämställt vad jag kan utläsa utan att aktivt delta i föreningslivet.
Som verkligheten visar i dag så har det efter alla dessa år blivit ganska jämställt inom elitbasket i Luleå. Lönemässigt har jag ingen aning men publikmässigt så skiljer det väl knappast numera. Massmediamässigt finns väl inget att klaga på numer.
Jag vill bara nämna detta för att ni hockeytjejer har något att se fram emot. Jag hoppas för er skull att det inte ska ta lika lång tid för er som det gjorde för Luleå Basket. Jag tror och hoppas att det finns idrottsledare och sponsorer och publik som ser vilka enorma resurser som finns i er tjejer. Och framför allt att de kan uppskatta era resultat och ert djävlar anamma som ni måste ha för att uppnå det resultat som ni visat. Jag tror och hoppas att "Underdog" har öppnat ögonen på oss alla.
Å snälla ni "hockeyfruar", ta inte åt er, det var med glimten i ögat (som jag såg det). Men jag förstår att det kan kännas svårt för hockeytjejerna med både arbete/utbildning och sen träning och matcher och dessutom vara urfattig på både tid och pengar och ändå prestera på högsta elitnivå.
Lycka till till alla idrottande tjejer önskar