I spåren av Lenita Ericsons tumultartade avgång kan man inte låta bli att drabbas av en del funderingar. Med tanke på hennes totala sågande på Facebook (FB) av socialdemokratiska partiets verkställande utskott (VU) så är det närmast ett hån mot medlemmarnas och väljarnas intelligens att ledande företrädare för partiet och VU nu mangrant träder fram och uttalar olika varianter av den slitna klyschan ”Vi såg det inte komma”. Om man inte ser en så pass bottenlös spricka som den som måste ha förelegat med tanke på sågningen på FB, så måste man undra ifall dessa ”blinda” personer verkligen förtjänar en plats i politiken?
Inget fel på Lenitas inställning att man, i varje fall officiellt, bör vara mer lyhörd för vad medborgarna tycker, men den inställningen har vi ju också mött förr. Det gäller att ge väljarna ett sken av att man på något sätt bryr sig om vad de tycker i olika frågor. Men denna inställning har ju, i varje fall förut, oftast inneburit att man låtsats lyssna men sen agerat på ett sätt som visat på att inställningen varit ”vi hör vad du säger men vi struntar i vad du tycker för vi har redan bestämt oss för hur det ska bli”. I praktisk handling finns ju inget som tyder på att det skulle ha blivit annorlunda denna gång.
Mörkläggningarna har fortsatt med oförminskad styrka, anledningen till Niklas Nordströms tumultartade avgång för ett år sedan ska till varje pris mörkläggas och det ska till och med officiellt bes om ursäkt för att han hade ställt till det för sig själv på ett sånt sätt att han var tvingen att avgå innan skiten hamnade i fläkten. Mörkläggningen av Austinäventyret blev också total när företrädare för kommunen inte fullföljde kommunfullmäktiges beslut att fusionera ihop Luleå Näringsliv AB och Visit Luleå AB med kommunföretagen för att undvika att handlingarna från dessa bolag blev till offentliga handlingar efter fusionen. Hade kommunfullmäktiges beslut följts så hade vi kunnat få insyn i såväl hur stora pengar spenderats såväl i Austin som i personalärendet som föranledde avgången.
En annan anmärkningsvärd kommentar är den i en intervju med stadsbyggnadsnämndens ordförande Anja Johansson när hon får frågan om när Hertsöns nya badhus kommer att vara färdigt. ”Vi får se vad det kommer att kosta” blir svaret som på något sätt antyder att något nytt badhus kanske inte kommer att byggas. I anledning av detta kan det vara på sin plats att än en gång påminna om att kommunen för ett antal år sedan mer eller mindre tilltvingade sig en aktieutdelning från Lulebo på 400 miljoner kronor och att denna utdelning i ett kommunfullmäktigebeslut öronmärktes att användas bland annat till nybyggande av Hertsö badhus och andra ändamål. Dessa pengar försvann spårlöst i den kommunala ekonomin utan att det reserverades några belopp för de kommande investeringar som aktieutdelningen enligt kommunfullmäktiges beslut skulle användas till. För att dessa investeringar nu ska kunna bli av så måste alltså kommunen låna upp pengar trots att man redan en gång fått dessa i aktieutdelning från Lulebo.
Politiker, försök nu ha den gamla devisen att ”Ärlighet varar längst” som ledstjärna istället för ambitionen att för egen del kunna sleva så mycket som möjligt från köttgrytan till den egna munnen!