Enligt tech-gurus som Ray Kurzweil och Peter Diamandis kommer snart triljoner sensorer att koppla samman alla planetens elektroniska prylar. Robotar skall operera oss och alla organ är snart utbytbara. Genom implantat kommer intelligensen att öka dramatiskt när hjärnan är uppkopplad till internet. Självkörande elbilar som laddas med solenergi och som navigeras med satelliter skall sköta transporterna. Pengar är snart helt elektroniska och säkerheten skall styras med blockchain. Internet och elektronik är navet i hela detta megasystem.
Men vad händer om planeten träffas av en stark solstorm med Carringtonstyrka? En sådan inträffar med 100-200 års mellanrum, och sist det hände var år 1859. När detta händer kan en stor del av elektroniken på planeten slås ut, och då är en total kollaps oundviklig. Amerikansk militär har gjort en uppskattning att cirka två tredjedelar av mänskligheten i utvecklade länder skulle dö. Återuppbyggnadstiden kommer sannolikt att ta många år eller decennier, om det ens är möjligt.
Hur resilient och hållbart är egentligen det samhälle vi håller på att utveckla? Är det inte dags att vi människor börjar diskutera framtiden på en betydligt djupare nivå? Jag menar inte att teknologi är negativt i sig eller att det var mycket bättre förr, men det vi gör nu verkar dåraktigt. Låt oss skapa en kreativ och stimulerande folkrörelse där vi tillsammans designar vår framtid utifrån klokskap.
Jag tycker att riksdag och regering bör driva detta initiativ, men inte som en kul grej, valfiske eller tomma ord, utan som en djupt seriös och långsiktig aktivitet.