När blev det socialdemokratisk politik att svika de mest behövande? Jag gick mycket långt in i väggen, för många år sen. Hade sen tidigare skador i rygg och nacke. Resultat : jag blev väldigt, väldigt ljud- och intryckskänslig, blev yr när jag vred på huvudet, kunde inte fokusera blicken.
Min hjärna orkade inte sortera bort alla de intryck en normal hjärna gör. Intrycken överföll mej på ett sätt som inte går att föreställa sej, om man inte varit där. Att vara på stan var det inte tala om, inte att gå på föreställningar, utställningar, titta på TV eller lyssna på radio heller.
Numera klarar jag av att gå på stan, inte länge men jag klarar av det. Intrycken överfaller mej inte längre. Sorteringsmaskineriet har börjat fungera riktigt hyfsat – till och från. Fungerar det bra, går jag gärna Storgatan och njuter av liv och rörelse. Fungerar det sämre tar jag lugnaste vägen.
Stora grupper av barn med neuropsykiatriska funktionshinder ( NPF) har det flerfalt värre än det jag beskriver - varje dag. De har haft det hela sitt liv och har inte möjligheten att bli bättre, som jag har. Sorteringsmaskineriet hos barn med NPF har aldrig varit normalt, och blir det aldrig heller. Det är just det som är utmärkande för deras funktionshinder.
Ansvariga för Framtidens skola har helt enkelt struntat i att sätta sig in i vad det innebär att ha NPF och hur en skolstruktur behöver utformas för att dessa barn ska garanteras en BRA skolgång. En till pedagog i klassrummet är ingen lösning. Barnen behöver en mycket lugn skolmiljö och specialutbildade lärare. De har rätt till en likvärdig skolgång på sina villkor. Allt annat är olagligt, omänskligt och ansvarslöst.
De här barnen kan inte välja att gå en lugnare gata. De kommer i Framtidens skola, de stora skolornas era, att ha ett helvete – dagligen. Varför? För att okunniga och ointresserade ansvariga politiker tyckte att det störde deras planer.
När blev det socialdemokratisk politik att svika de mest behövande ?