Man hör ofta att "jag kan säga/göra vad jag vill" för i vårt land har vi yttrandefrihet. Vi har Rasmus Paludans offentliga möten i färskt minne, och jag känner sorg när jag tänker på alla som blev skadade i samband med dem.
Hur är det för dig? Känns det bra för dig att bli provocerad? Tycker du om den personen som provocerar dig? Vill du prata mer med honom eller henne i samförstånd? Tror du att det går att finna gemensamma lösningar med den personen
Här är ett citat från Alf Sundin, statsvetare vid Karlstads universitet, som tidigare publicerats i NWT.
"En yttrandefrihet utan gemensamma offentliga arenor och social kommunikation kommer att skapa och skärpa kulturella konflikter i stället för att formulera och hantera dem. När medborgarna i ett samhälle inte kan tala med varandra kommer de att tala förbi och mot varandra. Och därmed kommer man alltmer att missförstå och misstro varandra. Därmed gör man yttrandefriheten en otjänst, eftersom offentliga samtal är demokratins förutsättning och grunden för dess vitalitet."
Vi ska i så fall använda yttrandefriheten med ansvar och förstånd. Använder vi yttrandefriheten till provokation förstör vi klimatet för sund dialog, som är en förutsättning för demokratins överlevnad.
Är din åsikt verkligen värd konsekvensen att demokratin undan för undan förstörs? Nej, ta ett halvt steg tillbaka och tänk efter först, innan du talar. Om det ska bli någon skillnad börjar det här och nu med dig och mig, ansvaret ligger inte på "de andra".
Många skulle hålla med om att vår natur blir förstörd om vi inte använder allemansrätten med ansvar, respekt och sunt förnuft. Det gäller även vår demokrati och yttrandefrihet.
Ett samhälle i konfrontation är ingen trygg plats. Jag vill ha kvar ett samhälle där en ömsesidig respekt gör att alla får samma förutsättningar. Politiskt innebär det att de långsiktigt hållbara lösningarna skapas i mitten genom dialog och samförstånd, inte på den ena eller andra ytterkanten.
Jag det, det kan kännas grått och trist, men alternativet är ett alltmer polariserat samhälle och det skapar bara otrygghet.