I samband med de stora besparingarna i Luleås förskolor och skolor så är vi en grupp som satt oss ner för att själva räkna på vår gemensamma ekonomi. 

Det har varit några lärorika och frustrerande månader. Ett exempel på varför det varit så fick vi av Lenita Ericson häromdagen. Tydligen är Luleå kommun på väg att få ett mycket stort överskott för 2019, enligt uppgift så mycket som 179 miljoner (Förbättrad prognos – Luleå går mot jättevinst, Kuriren, 18 november). Detta i en verksamhet med en omsättning på ungefär 4600 miljoner. 

Ericson påstår att detta är en följd av “effektiviseringar”. Det leder dock oss till att vilja lägga fram en enkel begäran till Ericson: Visa oss beräkningarna. Visa oss beräkningarna som demonstrerar att era påstådda “effektiviseringar” är orsak till detta överskott. Vår förutsägelse är att några sådana beräkningar aldrig kommer dyka upp. Det finns ett antal anledningar till att vi tror detta. 

Vår kommunledning har inte en enda gång kunnat visa en kalkyl som visar att neddragningarna på våra skolor ger någon besparing. I samband med neddragningen på Kulturskolan gavs en powerpoint-slide med de mest basala uträkningar som underlag. 

Vi måste också fråga oss om Ericson vet varför vi har en organisation som kommunen. Den första kommunalförordningen kom 1862, men kommunernas historia började inte där. Förordningen var en formalisering av en tradition som funnits i vårt land i sekler: Människor i städerna och kyrksocknarna samlades för att lösa gemensamma problem med gemensamma resurser. Ingenstans i detta nämns något om vinst. Så när vi ser detta överskott måste vi fråga vad kommunledningen håller på med. Varför har vi 179 miljoner i överskott, istället för 40 miljoner i överskott och 140 miljoner mer i våra skolor, bibliotek och äldreboenden? Sammantaget får vi bilden av en kommunledning som inte räknar på sin verksamhet. 

De verkar inte ens förstå vilket hån detta överskott är mot barnen som stod och grät på senaste (sista?) skolavslutningen på Vitåskolan. Ericson kan dock parera all denna kritik. Allt som behövs är att visa beräkningarna som demonstrerar att det väldiga överskottet är ett direkt resultat av de besparingar som kommunledningen valt att kalla “effektiviseringar”. 

Ekonomibetraktelser