I Kuriren framförde debattörer nyligen att det är bråttom att bygga ut vindkraften. Elströmmen skulle behövas nu. Inte en siffra presenterades för att stödja detta påstående.
Verkligheten i Sverige ser ut ungefär som följer. De senaste 40 åren har elförbrukningen handlat om 140 TWh/år. Vi har nu ett överskott av el på cirka 30 TWh som exporteras. Norr om Dalälven produceras cirka 50 procent av elströmmen. Norr om Dalälven förbrukas endast omkring 25 procent. Det vill säga att vi har i norr ett överskott på cirka 35 TWh. När sedan Markbygden blir klar får vi ytterligare ett tillskott på kanske 10 TWh.
H2GS och SSAB:s planerade stålverk i Luleå kan tillsammans behöva 25 TWh. Vi har i norr alltså ett överskott för andra ändamål på 20 TWh.
Slutligen, LKAB:s tanke att tillverka och sälja järnsvamp istället för järnmalmspellets hör hemma i papperskorgen. Sverige ska inte syssla med så simpla produkter. Dessutom är det förenat med en stor kommersiell risk också, det vill säga ekonomiskt fiasko. Sammanfattningsvis, ytterligare vindkraft norr om Dalälven behövs inte. Det är bara en katastrof för miljön och renskötseln.
Det har framförts synpunkter att dålig lönsamhet föranledde nedläggning av Ringhals 1 och 2. För att spetsa till det, om vi inte har någon lönsam elproduktion, betyder det att Sverige blir utan elström? Avreglering av elmarknaden blev en katastrof för svenska folket. Elmarknaden är en arena där elbolagen rånar svenska folket. Avregleringarna genomfördes av politiker som inte förstår hur marknaden fungerar. En galjonsfigur hette Carl Bildt.
Elsystemet i Sverige måste omedelbart återföras i folkets ägo. Vattenfall ska avyttra all elverksamhet utomlands. I Sverige ska följande göras
- Ett bolag bildas för kärnkraften
- Ett bolag bildas för vatten- och vindkraft
- Svenska kraftnät tar över dom regionala elnäten
- Lokala elbolag ansvarar distribution och fakturering.
- Verksamheterna ska ledas av civilingenjörer, inte ekonomer och jurister.
- Ett totalt kundpris på 50 öre/kWh plus skatter bör räcka för att täcka produktionskostnaderna.
Så några ord om kärnkraften. Socialdemokraterna hade från 1944 och framåt en kunskapspositiv statsminister, Tage Erlander. I Sverige satsades stort på atomforskning. Sverige blev ett av tre länder på jorden som med egna resurser kunde bygga kärnkraftverk. Superingenjörerna i Västerås byggde det första verket, Oskarshamn 1 på sju år. Det sista, Oskarshamn 3, byggdes på fem år och kostade 15 miljarder. Alltså, varken Olkiluoto 3 priser eller byggtider.
Nu, i mitten på 80-talet, tog kunskapsfienderna över inom socialdemokratin. Ordet kärnkraft fick knappt uttalas. Låt oss istället åter satsa på kunskap.
Låt oss minnas detta och låta staten starta ett bolag för tillverkning av SMR reaktorer. Låt oss ersätta de CO2-spyende pannorna i kraftvärmeverken med SMR. Värtaverket i Stockholm spyr ut en miljon ton CO2 varje år. Ersätt pannan med en SMR och utsläppen går ner till noll. När masugnen i Luleå läggs ner försvinner tillgången på billig värme. En SMR är då lösningen. Den byggs lämpligen för 50 procent el och 50 procent fjärrvärmeproduktion.
Så kärnkraften framåt. Låt oss satsa kraftfullt på forskning på fjärde generationens reaktorer. I dagens lättvattenreaktorer nyttjas endast en procent av uranet. Om/när vi får fram kommersiellt gångbara reaktorer, enligt det som kallas fjärde generationen, kan vi använda återstående 99 procent av uranet. På detta sätt har Sverige sin elförsörjning klarad för hundratals år framåt. Avfallet från denna process är mycket mindre farligt. Volymen som behöver lagras är också mycket mindre.