Min mor blev för en månad sen utskriven från sjukhuset efter ett flertal besök på akuten. Hon var inte i stånd att klara sig själv trots bättre medicinering.
Vi anhöriga hade då ett krig med kommunen att hennes behov av vård inte kunde tillgodoses av hemtjänst och hemsjukvård. Vid detta tillfälle lovade kommunen att de skulle klara uppgiften. Detta insåg vi ganska snart att de inte skulle klara av.
Hon är tidvis förvirrad och kan vara ganska bestämd i sina åsikter om hur saker ska vara. Vidare har hon kunskaper om vård eftersom hon arbetat som distriktsköterska vilket gör att hon inte är så lätt att hantera.
Medicinerna skulle vara inlåsta vilket skulle förhindra henne att själv medicinera sig efter eget tycke. Efter någon dag hade hon övertygat personalen att de inte skulle vara inlåsta. Efter denna incident beslutade kommunen att hennes medicinering skulle skötas av hemtjänsten/hemsjukvården enligt ett schema. Detta har tidvis fungerat bristfälligt och mor har varit tvungen att larma för att säga att nu har medicineringen uteblivit vilket har gjort henne mycket orolig och stressad.
Nu i fredags så larmade hon vi åttatiden på morgonen att hon hade oerhörda smärtor i benet. Hon ansåg att hon inte fick hjälp. Hon sökte mig på förmiddagen och jag lyckades att komma dit vid 12:00, precis samtidigt kom sköterskan och gav henne en liten dos kortison efter en snabb undersökning.
De ville inte ge henne smärtstillande trots att hon hade sådana smärtor att hon inte kunde röra sig och det var i princip omöjligt även med hjälp att få henne att gå på toaletten.
Sköterskan kunde inte ge henne Alvedon för hon visste inte om hon fått det eller inte. Trots att min mor hävdade att hon inte fått något smärtstillande. Sköterskan hävdade att de inte kunde ha koll på om hon fått Alvedon eller inte. För mig är det extremt underligt eftersom de ska ha koll på när de ansvarar för medicineringen.
Efter en diskussion på cirka 30 minuter fick jag dem att ge henne Alvedon och de lovade att återkomma om det inte verkade. Efter cirka två timmar, då vi såg att smärtorna fortfarande var stora, försökte vi kontakta hemsjukvården med mindre lyckat resultat.
Vid 15:30 kallade jag på ambulans och sjuktransport för att ta henne till akuten. Vid 16:30 kom ett vårdbiträde för att se till min mor trots att vi kallat på sköterska och läkare. Vid 17:00 var vi på akuten och där konstaterades efter lång väntan att hon hade en blödning. Hon ligger nu i Piteå och har under söndagen fått en blodtransfusion.
Hade jag inte agerat mot de rekommendationer jag fått av kommunens hemsjukvård hade min mor varit död. Beror den behandling de äldre får på att de medvetet vill de äldre illa eller är det bara inkompetens från kommunens tjänstemän.