Till att börja med så innebär resonemanget att en kommun per automatik är en mycket ”bättre” kommun om den är större. I analogi med detta är Stockholm den ”bästa” platsen att leva på. Samtidigt så slår Luleå kommun sig för bröstet och konstaterar att Luleå är den bästa platsen att leva på i Sverige, märklig logik. I samma resonemang så är små kommuner ”sämsta” platsen.
Luleå är en bra plats att leva på, egentligen helt perfekt storlek. Ett felformulerat mål, tillväxt till 100 000 invånare, innebär inte att vi får det bättre, det skapar bara problem såsom med infrastruktur (vägar, vatten, avlopp, elförsörjning, fjärrvärme), bostäder, skola, vård och omsorg, miljöpåverkan, trängsel, köer och andra storstadsproblem. Ökat antal invånare ska inte vara målet, möjligen en effekt av att vi faktiskt är bra och då sker tillväxten odramatiskt. Det går att vara framåtsyftande och framtidsvisionär på fler sätt.
Argumentet att tillväxt behövs för att få pengar till att göra det hela bättre är ett självmål från kommunens sida, då det betyder att kommunen tillstår att den inte sköts effektivt.
Satsa i stället på att göra det befintliga Luleå ännu bättre genom effektiv användning av skattemedel i effektiva processer. Då blir vi en riktig förebild. Se till att de som verkligen gör en kommun bra får tillräckligt betalt och drägliga villkor så att dessa jobb (skola, vård, omsorg, blåljus med mera) blir attraktiva. Då kommer det att hända saker. Se till att kommunen inte hamnar sist på listan över näringslivsklimat. Hjälp sedan andra små kommuner att bli större, de som verkligen behöver växa. Var tror för övrigt Sammeli att de saknade invånarna ska komma ifrån, från himlen kanske?
Tänk om, tänk nytt, satsa på kvalitet inte kvantitet.