Från Kuststads balkonger ser man godstågen med farligt gods som passerar på Norrlands pulsåder Norrbotniabanan som man har valt att dra via Luleå Airport.
Tyvärr är det inte så många som reser med tåg till flygplatsen längre. Flygresor har den senaste tiden blivit tabu på grund av synen på klimatet. Och de få som flyger från Luleå väljer taxi med batteridrivna bilar, det går helt enkelt fortare.
Från de andra platserna i Norrbotten väljer man bil av flera skäl men främst för att man ändå måste ta bilen till stationen i sin kommun för att kunna åka tåg. Då funkar bil eller taxi bättre, speciellt med mycket bagage.
Floden av studenter som förväntades pendla med tåg har uteblivit då många tycker det är dåliga förbindelser till universitet med tåg från Piteå och Skellefteå trots den nya banan. Det gäller även arbetspendlingen med tåg.
Tågen är ofta försenade på grund av den bro som byggdes över Luleå älv. Här kan inte tågen mötas och man blir ofta stilla stående för tågmöten vid flygplatsen. Bron blev både försenad och dyr. I dag innan arbetspendlarna når sina kontor på Facebook, LTU och de andra stora företagsetableringarna kring Notviken måste de först stanna på Luleå Airport, vänta på mötande godståg, stanna på Luleå C för att till sist nå sin arbetsplats.
Tystnaden och den fridfulla känslan på Hamnholmen och Lulviksbadet är för evigt borta. Isbrytarnas silhuett kan numera endast ses från Sandön av några få stugägare. En ny hamn fick byggas för dom längre ut. Här hämtas även resenärer från de få kryssningsfartygen som anländer till Luleå. Deras första intryck av Luleå och Norrbotten är numera SSAB och koksverket.
Eller… så kan den totala motsatsen till det här scenariot bli verklighet genom att dra Norrbotniabanan längs E4:an via Gäddvik och Storheden. Kortare pendlingstider, mindre miljöpåverkan och att Luleå fortsättningsvis är den kuststad som vi alltid har varit.
Konflikterna blir minimala samtidigt som Norrbotniabanan inte bara blir ett monument utan något som också används.