Söndag den 15 augusti skriver min vän att "...jag vill åka dit". Han menar då till Afghanistan och Kabul där familjen är. Hans mamma och hans sex syskon.
Han har sett hela tiden hur talibanerna tagit stad efter stad och för en vecka sedan tog de över Kabul.
Det är svårt att få kontakt. Pengar skickas varje månad, men nu har bankerna problem att ge ut kontanter. Vad ska hända?
"Jag vill dö" var ytterligare en mening som kom. Allt jag kan göra är att finnas där, men även jag känner mig otroligt hjälplös. Och om jag känner mig hjälplös, vad ska då inte alla tusen och åter tusen afghanska människor som finns i Sverige känna?
Talibanernas kvinnosyn är extrem. Vad ska hända med alla kvinnor och döttrar?
Utvecklingen har gått framåt och väldigt många studerar i dag, men redan i dag är många hemma från skolan och törs inte gå ut. Många gömmer sig.
Sverige måste bevilja asyl i högre utsträckning, och ta emot afghanska människor som kommer hit. Vi måste ändra politiken och införa medmänsklighet i migrationsverkets bedömningar.
Även se verkligenheten, för det har varit oroligt och korrupt i Afghanistan länge. Det är inget nytt.