Sveriges största gröna investeringar görs i norra Sverige. Investeringarna kommer även att bli Sveriges största bidrag för att uppnå EU:s och FN:s fossilfria mål. Enbart SSAB:s (Svensk Stål) omställning till fossilfritt stål i Luleå kommer att minska Sverige koldioxidutsläpp med 7 procent. Samt öka förädling av våra råvaror, som fossilfri el och järnmalm (gruvbolaget LKAB bryter 80 procent av EU:s järnmalm) och då även ökade exportintäkter.
Men satsningarna i norra Sverige motarbetas ändå av många olika ”intressen”, som anser att vårt elöverskott ska fortsätta gå till södra Sverige istället och att alla gröna investeringar måste stoppas och särskilt om satsningarna får statligt eller EU-stöd och görs i norra Sverige. Förutom att många även är klimatförnekare har man inga konstruktiva förslag kring hur svensk industri ska överleva när hela världens industri genomför en både möjlig och nödvändig omställning till ett fossilritt samhälle och en fossilfri marknad.
Gröna investeringsstöd” – från både Sverige och EU – kan påskynda den nödvändiga omställningen eftersom:
- Vi har en accelererande klimatförändring som hotar både förtagen och samhällets framtid, om vi inte snabbt ställer om.
- Vi har för få politiker som vill bidra till de investeringar som krävs för den infrastruktur och cirkulära ekonomi som samhället och företagen behöver.
Hybrit i Norrbotten, med Vattenfalls billiga fossilfria el, LKAB:s högvärdiga malm (för att göra fossilfri järnsvamp med fossilfri vätgas i Gällivare) och SSAB:s nya stålverk för fossilfritt stål i Luleå, kan vara världens starkaste kombination för fossilfri och lönsam stålproduktion. Företagen finansierar huvuddelen av investeringarna själva, men får även stöd från till exempel Energimyndigheten och EU.
I och från Norrbotten måste vi nu göra allt för att de många gröna investeringarna inte ska stoppas av andra ”intressen” och klimatförnekare (inklusive politiker), som till exempel Affärsvärlden som (ständigt) skriver ner alla satsningar som ”Gröna Bubblor” och (naturligtvis) även satsningar på fossilfritt stål: ”Sverige kan kanske framstå som duktigt i en internationell jämförelse och de inblandade företagen får en massa beröm, men för klimatet vore det betydligt bättre att låta bli”.
Om skribenten:
Lars Wikman har arbetat som konsult för till exempel Atlas Copco, Ericsson, Volvo och många företag inom stålindustrin, samt som anställd på EU arenan i forsknings- och innovationsprojekt med både företag (inklusive LKAB och SSAB), universitet (inklusive för LTU och Umeå universitet) och offentlig sektor (som region Norrbotten) från hela Europa och i Bryssel som Senior Adviser in European Affairs för North Sweden Europen Office.