Äldre i Harads blir av med personal som motsvarar en hel vårdavdelning. Människor som är behövda och uppskattade, som gör ett samhällsnyttigt arbete, bidrar till vår välfärd och betalar skatt blir istället utvisade ur vårt land. Jag skäms.
I en lägenhet i Pakistan sitter en rädd tioåring som vuxit upp och gått i skola i Gällivare, har alla sina vänner där, men som kastats ut ur Sverige till ett land där hon aldrig satt sin fot förut.
Vårt samhälle betalar ett pris för den växande rasismen. Vissa betalar ett orimligt högt pris. Det är ett resultat av politiska beslut i ett samhällsklimat där humanism och medmänsklighet sätts på undantag. Rasismen drabbar enskilda men den påverkar också hela samhället negativt i all sin inskränkthet.
Vi behöver sätta ner foten och visa i handling en annan väg. Jag skulle vilja att exempelvis Luleå kommun erbjuder sig till regeringen att ta hand om hela den svenska kvoten av kvotflyktingar under ett år, den kvot som av regeringen och Sverigedemokraterna har bestämts till 900 personer.
900 är en hanterbar mängd människor att ta emot. Vi är i skriande behov av inflyttning under de kommande åren i Luleå. Vi har en väl fungerande vuxenutbildning och arbetsmarknadsförvaltning som kan stötta nyanlända. Både befintliga företag och nya etableringar kommer att behöva arbetskraft med många olika kompetenser. Välfärdssektorn behöver nyrekrytera för klara sina uppgifter. Handel och servicenäringar behöver ny arbetskraft när befolkningen växer.
För den som är nyanländ är Luleå ett bättre alternativ än kommuner söderut där uppåt en tredjedel av invånarna röstat på ett rasistiskt parti. Här i norr är vi inte befriade från rasism. Men vi är förhoppningsvis betydligt fler som ser nyanlända människor som potentiella tillgångar och inte som problem. Tillsammans kan vi bygga en bra framtid för vår kommun och vår region.