Att definiera demokrati är förstås ord som folkstyre via fria val av representanter, politiker som ska förvalta folkets vilja. Men demokrati är också och framförallt åsikts- och yttrandefrihet. Ty, det är ingen vits och mening med fria val om inte allas åsikter får framföras. Demokratins kyrkogård skapas av varje nedgrävd och censurerad åsikt.
Det är lätt att bli fartblind i sin iver att fakenews-stämpla allt som inte följer det politiskt- eller medialt korrekta. Vi vill radera bort skadliga åsikter för att bevara samhället och beskydda folket; Men sådär har ju alla diktaturer historien igenom rättfärdigat censur och brott mot mänskliga rättigheter!
När övergår medias objektiva faktaredovisning till propaganda där åsiktskorridoren blir allt trängre och dess väggar alltmer av ogenomträngligt betong? Kan vi ens märka av vår raska marsch bort från demokratins fundament av åsikts- och yttrandefrihet? Hur skulle vi kunna se ifall vi befinner oss i demokratins trygga marker eller har hamnat utanför, när vi själva definierar vår demokrati med att ständigt och alltmer censurera icke-politiskt korrekta åsikter. Det som nu faktiskt sker på bred front via Facebook, Twitter, Google och Spotify. För att inte nämna tv:s nyhetsrapportering som är chockerande selektivt; där rätt åsikter färgas i ljusa färger och fel åsikter, om dessa några sällsynta gånger tillåts framträda, är svartmålat och idiotförklarat.
Även om vi skulle hålla med i mycket av det politiskt korrekta och instämma bejakande i det mesta vi matas med via tv:n, så kan vi medverka i demokratins- och yttrandefrihetens avveckling av bara farten, då vi samtidigt faktiskt bejakar denna fanatiska iver att censurera bort skadliga åsikter. Dagens generationer har inte behövt kämpa för framdanandet av sann demokrati, inte behövt genomlida krig för att försvara denna sin så dyrköpta demokrati och yttrandefrihet. Därav fartblindheten, vi kan inte se vad vi vunnit och nu håller på att förlora, och återigen skanderas "för folkets bästa" som ett skräckinjagande eko från 30-talets Tyskland eller Sovjetunionen. Det ekot hör du inte inne i den betonginslutna åsiktskorridoren, och du märker inte hur fort utvecklingen går. Det blir då inget ljus i tunnels slut utan allt djupare mörker, såsom det senast begav sig på 1930-talet.
Vilhelm Moberg, den kände och folkkäre författaren beskrev i en artikel i Dagens Nyheter, 14 december 1965 vad en skendemokrati är. Låt hans ord bli en väckarklocka, en ny rörelse och kamp för att återvända till demokratins fundament av sann åsikts- och yttrandefrihet. Vilhelm Moberg:
"I en demokratur (notera ordet noggrant) råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps".
Jag avslutar med ord av Voltaire, som anses vara en av demokratins främsta pionjärer. Han definierade det som är demokratins absoluta förutsättning med detta yttrande: "Jag hatar dina åsikter men är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem".