FHMs rekommendationer och restriktioner är tydliga. Bland annat ska man bara umgås med dem man bor med. Tvätta händerna ofta. Använda handsprit. Hålla avstånd. Stanna hemma om man känner sig sjuk.
Väldigt lätt att följa, för människor med en fungerande bostads- och livssituation. Men sedan har vi den gruppen som inte har en chans att klara ens en rekommendation och restriktion på grund av deras livssituation.
I Norrbotten har vi hemlösa. Även om länets kommuner och politiken envisas med att förneka detta och hävda att vi har personer som saknar egen bostad, så är det fakta att vi har hemlösa. Trots ordleken.
Men även om man nu ska gå på kommunernas påstående, gör inte det situationen bättre. Hur ska denna riskgrupp kunna följa dessa riktlinjer och restriktioner? Hur ska de kunna både skydda sig själv och andra mot smitta när de inte ens har ett eget boende att sätta sig i trygghet i?
Personer som inte har ett eget och tryggt boende, kan inte sköta grundläggande hygien i vanliga fall, eftersom förutsättningarna inte finns. När det plötsligt blir rekommendationer och restriktioner på att göra det, så står man i en desperat och helt omöjlig situation.
Om man då lägger till aktivt beroende, psykisk ohälsa eller annan problematik som spelar in och bidrar till den svåra livssituationen, är denna grupp extra utsatt.
Men det är tyst kring detta. Inte är det några politiker som pratar om människorna på gatan. Utan egen bostad. Utan tryggheten i ett boende. Som är i aktivt beroende. Som lever med psykisk ohälsa. Som natt efter natt flyttar mellan sovplatserna.
Utsatta i svåra livssituationer är pandemins glömda riskgrupp. När ska vi få höra rösterna som för deras talan? Var är alla stödinsatser för dem? De finns helt enkelt inte.
För det är återigen inte bland de utsatta och hemlösa fokuset ligger när politiken fiskar röster inför nästa val.