Vår bästa tid är inte nu. Det kan tyckas negativt men fakta på bordet gör det svårt att skriva nåt annat. I denna vår tid vinner höger- och populistiska krafter framgång, med några undantag i Latinamerika, från norr till söder och från öst till väst. Och auktoritära ledare som redan sitter vi makten ruckar eller förändrar grundlagsfästa beslut, för att kunna fortsätta ha den reella makten, något som redan fullbordats av krigsherren Putin i Moskva.
Tjugonde november börjar världsmästerskapet i världens största – och viktigaste – idrott, fotboll, som i år spelas i emiratet Qatar, så långt ifrån demokrati man kan komma.
Journalisten Olof Lundh har om detta skrivit den intressanta och lärorika "Templet i öknen - så köpte Qatar världens största sport". En odyssé där fotbollen skyms av geopolitik, korruption, stora ambitioner, odrägliga arbetsförhållanden – och stora stora pengar. Och hyckleri där få eller ingen potentat går fri.
Lundh, som ska åka till VM som journalist, vill med boken sätta sökarljus på det komplexa runt det snart stundande VM:et som Qatar vann i en omröstning 2010.
Tolv år har gått sedan dess och skandaler av olika dignitet har avslöjats och maktpersoner inom FIFA och UEFA har fått lämna in, för att nämna något.
Arrangemang i kontroversiella och olämpliga länder har dock många år på nacken. Fotbolls-VM 1978 spelades i militärjuntans Argentina, ett fasciststyre hindrade inte världens största enskilda idrottsshow att rulla på. Och Sveriges förbundskapten Åby Ericsson "såg då inget", som han ungefär sa.
30 000 dödades eller försvann i militärjuntans Argentina mellan 1976-83.
Jag gillar fotboll, "det gröna fältets schack", och kommer troligen se många matcher. Men jag är inte naiv, för bakom skyltfönstret VM i fotboll finns en verklighet som inte är vacker och luktar illa och genom att läsa Olof Lundhs bok lär jag mig att hålla flera tankar – bollar – i luften.