Jag valde att bli lärare av en enkel anledning: barnen är det viktigaste vi har, vår framtid. Så fort det går dåligt i kommunens ekonomi, då är det barnen som ska betala priset. Jag känner en rädsla inför vad som komma skall: att bli färdig lärare i Luleå kommun i detta läge av nedläggningar. Ska jag och mina studiekamrater verkligen känna ängslan? En ängslan som grundar sig i ER brist på lyhördhet.
Brist på lyhördhet gentemot lärare, elever och vårdnadshavare. Kom och för dialog och bilda er en verklighetsförankrad uppfattning av de konsekvenser som era beslut resulterar i.
Detta är röster från studenter vid LTU. De personer som ska se er, Luleå Kommun, som en attraktiv arbetsgivare vid stundande lärarbrist. Ta nu av er era skygglappar och läs deras tankar:
“Själv tycker jag att det är skrutt med nedläggningar av byaskolor. Jag vill personligen arbeta på en liten skola och det är många barn som mår bra av det.”
“Att stänga ner de mindre enheterna för att satsa på stora tycker jag är en dålig idé. Mycket på grund av att det inom vår utbildning lyfts forskning på att mindre klasser och mindre skolor gynnar elevers utveckling och lärande.”
“Just nu lever vi i ett oroligt samhälle som ofta kräver att barn måste växa upp fort, genom att behålla små skolor får barn vara barn längre.”
“Överhuvudtaget går storskalighet i skolans värld emot vad jag tror på och strävar efter som lärare och jag vet att många kollegor håller med mig.”
“Jag anser inte att kommunen är en attraktiv arbetsgivare längre och jag är inställd på att arbeta i någon annan närliggande kommun eller arbeta på en friskola .”
Nu tänker jag inte ge en felaktig bild och säga att samtliga av de tillfrågade var emot stora enheter. Det rådde delad uppfattning. Vad kan vi lära av detta då? Jo, sluta upp med er vision om att enbart satsa storskaligt. Denna storskalighet kommer att döda de små enheterna, som lockar både elever och många lärare. Valfriheten kommer bli ett minne blott inom kommunens skolor. Valfrihet måste finnas. Gällande storskalighet eller småskalighet. Gällande att bo på landsbygd eller centralt. Det måste finnas skolor inom rimligt avstånd från barns hem. Ta inte ifrån dem den tryggheten.
Ta nu och visa lyhördhet. Ni kan inte blunda för oss. Det är VI som får leva med konsekvenserna av era beslut. Börja tänk lyhördhet, valfrihet och en levande landsbygd. Då bygger vi trygga barn. För en sak är säker; världens framtid sitter i våra klassrum idag.
Blivande lärare och orolig förälder