Sixten Palovaaras insändare om att patienter skickas till södra Sverige för operationer som kan göras här och kostnaderna då blir därefter. Jag liksom många andra ställer oss samma fråga.
Har själv anhöriga och vänner som skickats till Stockholm och Uppsala för att operera bråck, gråstarr med mera. Regionen väljer att betala för operation på privatklinik, resor, hotell, taxi och i vissa fall betala för ledsagning. Det sista förutsätts ofta att anhörig betalar för ledsagare.
Ingen skickar sin sjuka, gamla anhörig ensam att klara flygresa med mera. Många är inte resvana och efter operationerna mår man inte särskilt bra. Allt detta kostar betydligt mycket mer än att regionen skulle anlita privata vårdgivare i Luleå. Det finns läkare som opererar både gråstarr, bråck och annat här. Då förstår alla att det vore en besparing jämfört med att skicka sjuka människor till södra Sverige.
Prestige? Oavsett parti har regionen inte lyckats med uppdraget. Att upphandla konst och sponsra verksamheter som inte har något att göra med sjukvård tycks vara viktigare än att behålla och rekrytera personal.
Dagligen läser vi om personal som säger upp sig och ger bra förslag på vad ansvariga ska göra för att få personal och förbättra arbetsmiljön. Det gör man inte genom att ringa till personal som har en ledig dag eller semester och behöver återhämta sig för att orka jobba kvar. Har anhörig som alltid blir uppringd för att ta extrapass på ledig dag.
Sjukvården är inte likvärdig i Sverige. Ingen vill bli sjuk och har svårt tro att någon söker läkare eller vård ”i onödan.”