Så sorgligt! Först en anlagd brand 2018. Nu förslag om kamerabevakning med anledning av vandalisering på skolan. Rektor Elisabeth Landström menar att vandaliseringen kostar skolan 200 000 kr. Pengar som skulle kunna användas på annat sätt och bättre gagna eleverna.
Elisabeth Landström säger: ”Vi hoppas att kamerabevakning ska vara förebyggande mot vandalisering.” Skolan arbetar förebyggande genom bland annat ökad vuxennärvaro. Det är nu upp till barn- och utbildningsnämnden att fatta beslut i frågan om kameraövervakning. (Bilderna ska enbart visas i samband med en eventuell polisutredning.)
Jag har pedagogisk utbildning, men står på sidan och undrar över mycket som rör skolans värld. Jag vet väldigt lite om hur Björkskataskolan överlag arbetar med att stävja vandaliseringen, förutom ökad vuxennärvaro, men jag kan inte låta bli att fundera över följande:
- Hur har skolan arbetat med föräldraengagemang kring problemet? Var finns föräldrarnas ansvar i detta? Hur talar föräldrarna med sina barn om problemet med vandalisering?
- Var finns barnens eget ansvar kring ordning och reda? Att se skolan gå från att vara kunskapscentrum till att bli bevakande känns olustigt. Att skolan måste ta till så drastiska verktyg för att få bukt på eländet med vandalisering.
- Skolan ska ge bildning och fostran. Bidra till att göra det bästa av de resurser man har. Förbereda för ett vuxenliv, där man kan vara en välfungerande medborgare. Här ska fokus ligga! Inte på att slå sönder, klottra eller förstöra.
- Vad är det som gör att barn väljer att förstöra sin och andras arbetsmiljö? Brist på respekt för andra? Brist på respekt för sitt eget JAG? Ett grupptryck som går överstyr?