Ofta tas livet för givet men när man själv blir drabbad av sjukdom märker man vilken fantastisk sjukvård vi har i Sverige. Jag har själv jobbat inom vården på administrativt vis men har ju inte sett hur vården sköts på plats.
Ingen vill drabbas, ingen vill bli sjuk – det förstår man – men man ska inte ta livet för givet som man ofta gör – "det drabbar ju inte mig".
Jag åkte på en hjärtinfarkt, jag som är hälsomänniskan själv. "Du?" fick jag höra. Jo, just jag, det är genetiskt, säger läkarna. Jag hade otur att åka dit genom ärftliga blodfetter.
Vill genom detta säga: vilken fantastisk hjärtsjukvård jag fick uppleva, från a-ö. Hälsocentralen skickade mig med ambulans där jag fick fantastisk vård, till akuten där den fantastiska vården fortsatte, till hjärtavdelningen där jag fick utmärkt bra vård på avdelningen och på kranskärlsröntgen som fixade mitt hjärta.
Livet ändras på en dag, från noll till åtta mediciner, – jag, Anki, jo, just jag. Nu är jag under kontroll i ett års tid: läkare, sjuksköterska, fysioterapeut, fystester, hjärtskola, hjärtgymnastik, hjärtinformation och så vidare.
Många klagar på att det är dyrt att ligga inne, men herregud 130 kronor per dygn. Du får mat, vård, omsorg, ingrepp, ständig tillsyn.
Jag fick uppleva så mycket medmänsklighet bland all personal. De är guld värda, de räddade mitt hjärta, de månade om mig. Tack!