Nu har vi arbetat åtta veckor under denna sommar i äldrevården. Vi inser nu att det brådskar med insatser för att våra äldre ska få en värdig omvårdnad och omsorg. Det är allt för många outbildad baspersonal med bristande kunskaper gällande de äldres behov av omvårdnad. De som bor inom särskilda boenden har de flesta demenssjukdomar och är även multisjuka, till exempel stroke, diabetes, och hjärtsjukdomar.
Regionen har reducerat vårdplatser vilket innebär att svårt sjuka som är inskickade för vård skrivs ut väldigt snabbt tillbaka till särskilda boenden. Kontentan av detta blir att svårt sjuka patienter ska vårdas på sina boenden och där finns inte de resurser som vården kräver för dessa patienter. För att kommunicera med den äldre är språket viktigt. Dialogen fungerar inte heller tillfredställande mellan den äldre, de anhöriga och baspersonal eftersom det är stora språkförbistringar. Som utbildad baspersonal kan man iaktta förändringar i den äldres sjukdomsbild och kan informera den ansvariga sjuksköterskan.
Högsta prioritet är den palliativa vården vid livets slut. Vi anser att det är stora brister. Här ska de som känner patienten bäst vara hos denne. Här måste man kunna bedöma de olika tillstånd vad gäller smärta och symtom som kan uppstå för att kunna vidare förmedla till tjänstgörande sjuksköterska.
Som sjuksköterska är det inte patientsäkert när vi ger en omvårdnadordination, eftersom vi inte kan förlita oss på att vederbörande förstått vad vi sagt och ordinerat. Vi kan inte heller förlita oss på att insatserna är utförda. Detta medför extra arbete åt sjuksköterskan som måste kontrollera att arbetet är utfört. Detta är inte patientsäkert!
Statusen måste höjas och arbetet göras attraktivt för att baspersonal ska vilja arbeta inom äldrevården. Utbildning och kunskaper är ett måste, även språket. Organisatoriskt är det helt fel att anställa vem som helst för att fylla en schemarad. Våra äldre är värda så mycket mer.
Vi kan inte begära eller klandra att outbildad baspersonal ska kunna alla delar i omvårdnad och omsorg. De gör så gott de kan efter sin förmåga och de förutsättningar som ges. Detta är en organisatorisk fråga på högsta nivå. En fråga vi ställer oss är: Hur vill ni som är ansvariga, politiker och tjänstemän få er omvårdnad tillgodosedd?
Nu är det dags att tänka om och nytt. Som det är idag är det en ren förvaring av våra äldre utan stimulans ! Personaltätheten är absolut för låg för att den äldre ska få tillgodosett den stimulans denne behöver i sin vardag. Dagarna måste fyllas med meningsfullhet.
En farbror på ett boendet berättade att han ”bara fått vara ute” endast en gång under denna sommar. Detta är inte acceptabelt eller humant!
Kontaktpersonen är en viktig funktion och är den förlängda armen för patienten, till exempel planera dennes utevistelse, restaurangbesök, frisörbesök och dylikt. Det fungerar inte tillfredställande. Är orsaken för låg personaltäthet bland baspersonalen ?
Detta är bara en liten inblick och axplock från vårt sommararbete.