Under dessa orostider blir det alldeles uppenbart hur oerhört viktigt det är att barn och ungdomar, speciellt från de samhällen/stadsdelar med stor andel nytillkomna, engageras i någon form av ”vettig” fritidssysselsättning. Här gör idrotten, speciellt fotbollen, en jätteinsats.
Jag är verksam i Luleå SK som kämpar på Hertsön, Luleå. Förutom att vi är länets största stadsdel är vi också den stadsdel med störst andel nytillkomna vänner. Vi gör allt vad vi orkar med att engagera våra kära barn till idrotten för att på så sätt förstärka levernet i vårt fina område. Hertsön har ju även utpekats som ett samhälleligt prioriterat område. Jag undrar verkligen vad detta betyder i kommunens aktiva handlande gentemot idrotten?
Vi har många ekonomiskt svaga föräldrar vilket bland annat innebär att vi inom LSK aldrig får in exempelvis medlemsavgifter, övriga tänkta avgifter, skjuts till matcher och så vidare.
Bingolotter, Idrottsrabatter och liknande fungerar naturligtvis inte. Vi står årligen inför dilemmat att hjärtlöst neka barn att vara med eller försöka få ihop ekonomin på något annat sätt. Vi låter hjärtat bestämma. Utifrån detta stiger min frustration dagligen. Vad tar kommunen för ansvar för idrotten på vårt samhälleligt prioriterade område?
Mitt frustrerade enkla svar är: Ingenting!
Genom alla år jag varit verksam har stödet till bredd-/ungdomsidrotten urholkats. Från tider med kanslibidrag, hyresfritt på fotbollsplaner/hallar med mera är verkligheten en helt annan idag. Exempelvis betalar vi inom LSK idag cirka 250 000 kronor i hyror/avgifter per år och de har en ”indexmässig” förmåga att sakta stiga.
Den enda ”intäkt” vi erhåller från kommunen är ett lokalt aktivitetsstöd som i princip har legat oförändrat i decennier…Och jag undrar än en gång på vilket sätt kultur- och fritidsförvaltningen agerar utifrån att vi verkar i ett prioriterat område? Integrationsarbete kan inte ligga högt på agendan…
Alla vi, cirka 90 stycken, ideella ledare är frustrerade över olika former av verksamhetsbidrag, satsningar i skärgården, Putte i parken, avgiftsfria kulturskolor et cetera när värderingen av vårt idoga arbete för våra barn, unga och integration inte får det stöd det rimligen förtjänar. Jo, förresten i den politiska retoriken lever stödet.
Slutligen vill jag dock ge eloge till Luleå kommun för alla fina anläggningar som idag finns för ungdomsidrotten.
För ungdomens bästa.