Ja, det är en skam hur vi behandlar våra äldre. Jag håller helt med Leif Hjelte vars insändare publicerades i Kuriren 6 maj.
Man hör både det ena och det andra om hur det är på våra äldreboenden. Att helt förlora sina rättigheter, inte vara någon längre. Att man finns till är bara till besvär. Som min gamle far sa; de väntar bara på att vi ska dö.
De som fortfarande har sitt intellekt i behåll placeras tillsammans med dem som är gravt senila. Det kan inte vara en master-uppgift att dela in de äldre i olika grupper!
Jag vet hur det var på äldreboendet där min pappa bodde under sina sista levnadsår. Han var trots sin höga ålder helt klar, den ende på sin avdelning. Alla de andra var mycket senila och pappa hade ingen som han kunde växla några ord med.
När jag frågade honom om aktiviteter för de boende, svarade han, att det finns inga, de väntar bara på att vi ska dö. När han ringde mig för att han satt och frös så ville jag ringa till personalen och be att de kunde komma med en filt. Men Nej! då blir det bestraffning, sa pappa. Han älskade salt mat, men salt fanns inte på borden i de gamlas lunchrum. Och jag fick inte ta med ett saltkar, det skulle inte gillas. Och att be om det, vågade han inte.
Våra äldreboenden har blivit till en bestraffning för de gamla. De som jobbar där verkar ha tappat/sorterat bort sin humanitet. I total brist på den tid som det tar att visa medmänsklighet och omsorg, så ilar de anställda omkring i ständig jakt på Tiden. Och "social tid" som det tidigare benämndes i äldrevårdens arbetsscheman, vart tog den vägen? Social tid, som var menad att finnas för de gamla och deras önskningar och behov; som att få gå ut en stund, sitta ner och prata, eller fixa till håret.
Inte heller finns det någon terapi att gå till, inget snickeri, ingen vävstuga.
Alltså ingen uppgift och inget att se fram emot. Är detta kanske vår moderna tids undantag?
Tänk om våra skolbarn skulle behandlas på detta sätt. Så många föräldrar som då skulle gå till storms och klaga och kräva en förändring!
Men i äldrevården är de gamla helt utelämnade. Och anhöriga som påtalar att något inte är bra, är bara besvärliga och törs oftast ingenting säga med risk för repressalier för den gamla pappan/mamman.
Våra gamla är de som har byggt upp den välfärd som vi nu har. Men för det får de själva ingenting! De har ingen talan, de får frysa både kroppsligt och själsligt. Stå med mössan i hand, veta hut och varken våga be om lite salt eller en filt när de fryser.
Detta är vårt Sverige idag! Och det är skamligt!
Men ni politiker är snart gamla ni också. Och kanske skulle ni börja se om ert eget hus och visa tacksamhet mot dem som har arbetat, gnidit och sparat, för att de unga skulle få det bättre. Eller, så får ni snart smaka på er egen medicin.