Putins Ryssland följer uppenbarligen inte västvärldens demokratiska värderingar och förståndsmässiga logik med fred och frihet. De har sin egen agenda och världsbild, där invasion och krig med grannländer är tydligen naturligt och något eftersträvansvärt.
Som finne ligger det i mitt “historiska dna” att inte underskatta eller avfärda att krig utbryter, att den ryska björnen anfaller återigen. Därför är jag en “prepper”, och försöker förbereda mig inför det värsta. Ni vet, det där med vatten, mat, värme, hygien och så vidare när elen försvinner och vattnet tar slut. Och märkligt nog verkar myndigheterna, politikerna vara på samma oroväckande linje. Då bör varje förnuftig människa börja tänka, fundera och fråga sig “Vad göra, när kriget kommer till Norrbotten”?
Jag tror varje norrbottning vill veta vart ta vägen när bomber faller, att hitta till närmsta skyddsrum, ett skyddsrum som dessutom är funktionsdugligt. Kanske ha en flyktplan, en stuga eller husvagn i fjällen eller i skogen, någon släkting på landsbygden att fly till. Varken Finland eller Norge är så långt bort, eller kanske stanna kvar och slåss, strida mot ryssen? Många blir krigsplacerade, men alla som inte blir det kan ju ta fram sin jaktbössa och vara beredd. Finns det myndighets direktiv för civilt försvar med vapen i hand?
Ytterligare en fråga som förhoppningsvis någon meriterad kan svara på. Vilka är de primära målen i Norrbotten för fienden att angripa? Alltså vilka ställen ska man undvika eller alternativt försvara? Många frågor alltså. Sammanfattningsvis önskas myndighetssvar angående:
Närmsta fungerande skyddsrum? Direktiv för civilt försvar med vapen? Vilka är fiendens anfallsmål i Norrbotten? Och som en sista uppmaning, bli en prepper och ha en flykt- eller försvarsplan. Och, ge inte upp. Lärdomen från de finska krigsprövningarna är att överlevnad och självständighet hänger främst på folkets okuvliga försvarsvilja, att vägra låta sig besegras oavsett konsekvenserna.
Som intressant tillägg, min morfars två bröder dog vid fronten i strid mot Sovjet, och min frus mormor dödades av en rysk bomb i Helsingfors. Så hotet från öst kryper in under skinnet och blir verkligt när ens egen släkt drabbats. Liknande kan de flesta finnar berätta. Och vi kan bara hoppas att detta inte blir kommande svenskars typiska berättelse, eller att det åtminstone blir positivt i historieböckerna där Sverige och svenskarna alltjämt finns kvar som ett land och ett självständigt folk