För sex veckor sedan publicerades min kritiska insändare om byråkrati hos länsstyrelsen i Norrbotten. Sex veckor har gått utan något svar, utan något bemötande, utan någon reaktion överhuvudtaget. Är det så att länsstyrelsen väljer att tiga ihjäl kritik?
Min insändare handlade om att länsstyrelsen tog flera månader på sig att besvara mina mejl. Det visade sig också att mejl inte registrerats hos länsstyrelsen.
Nämnde det här för landshövding Lotta Finstorp vid ett tillfälle. ”Ja men så får det verkligen inte vara”, sa hon.
Blev, efter ytterligare efterlysningar hos länsstyrelsen, uppringd efter några veckor av en handläggare av trafikfrågor.
Mitt förslag var: ”Klassa vägen Rosvik – Trundön (12 km) som huvudväg så vi slipper högerregeln efter en väg där man får köra 90 km/tim”.
Han visste ingenting om vägen och inte heller var Rosvik låg.
Det långa samtalet slutade med att han hänvisade till ett digital system för ärendeanmälan som för mig, med begränsade datakunskaper, visade sig vara omöjlig att klara. Han krävde bland annat att en vägkarta över området samt vägnummer skulle bifogas.
Det finns inga vägnummer uppsatta efter vägen, förklarade jag.
Han hänvisade mig då till Transportstyrelsens hemsida där uppgifterna kunde hämtas.
Gjorde ett tappert försök. Det närmaste jag kom var en karta som visade E4 mellan Haparanda och Lissabon!
Visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Till slut blev jag faktiskt arg. Hur många andra har upplevt samma sak? Har träffat flera som har samma erfarenheter av länsstyrelsen. Varför skall det vara så krångligt?