I ett land där ett av de populäraste tv-programmen uppmuntrar artister att ”ta av sig masken”, vanliga människor lyder med att ”sminka sig och ta på sig masken” för att ”överleva”, utan att bli påpekade.
Det lilla samhället skakades i augusti 2023 då det förekommit dödligt våld i nära relation. Dock så finns det mycket mer händelser än så: sexuella övergrepp, verbala sexistiska kränkningar, isolering från familj och omgivning, ekonomiskt utnyttjande, emotionell utpressning eller kontroll, spridning av sexuella bilder.
Verksamheter i Kalix (även där behandling av våldsutövare ingår i arbetsuppgiften) har fått en hel del anmälningar av anställda. Det är viktigt att nämna att anställda på vissa myndigheter, och i vissa verksamheter som berör barn och unga, är skyldiga enligt lag att genast anmäla om de i sitt arbete får kännedom om, eller misstänker att, ett barn far illa. Och i vissa statliga myndigheter är det noll tolerans gällande våld, kränkningar eller missbruk. Man ska inte vara rädd som anställd för att polisanmäla incidenter som du eller någon annan far illa av.
De maktstrukturer och normer som råder i samhället brukar leda till rädsla och tystnad. Konsekvenserna kan vara allvarliga. Våldsutsatta vill inte få sina berättelser ifrågasatta när de öppnar för att berätta om våldet. De kan exponeras på ett sådant sätt att det enda valet blir att ”försvinna” från samhällets sammanhang med eller utan fri vilja.
Att bekräfta allvaret i den våldsutsattas berättelse och informera om rättigheter, lagar och vilken hjälp det finns att få, är viktigt. Kommunikation är grunden för att de ska känna sig trygga. Rädsla för att bli dåligt bemött kan vara ett hinder (till exempel att bli avvisad, inte bli trodd eller tro att våldsutsattheten kan komma att bagatelliseras). En till anledning för att inte söka hjälp kan vara bristande tilltro till myndigheter.
Våldsutsatthet kan förstärka annan psykisk ohälsa, men psykisk ohälsa kan också vara en reaktion på våldet. Missbruk och beroende av droger och alkohol kan vara ett tecken på att våld förekommer, samt obehandlade personlighetsstörningar som narcissism och psykopati kan trigga våldsutövare till händelser. Det är viktigt att nämna att psykiatrisk samsjuklighet är vanligt bland personer med missbruk eller beroende.
Depression och ångest är vanliga reaktioner på våld och den som har utsatts kan utveckla posttraumatiskt stressyndrom. Våldsutsatta har även en högre risk för självmord. Även vissa faktorer som omger en person kan ge sämre förutsättningar och en allmän ökad sårbarhet i en rad olika avseenden som till exempel migrationsbakgrund, funktionsnivå, drogvanor och social situation.
De känslomässiga, sociala och ekonomiska banden i en relation är ofta starka även om det förekommer våld. Banden kan stärkas av kärlek och de förhoppningar som en gång fanns (kanske fortfarande finns) i relationen. Den våldsutsatta tar över partnerns syn på våld, motiv och krav och därmed uppfattas våldet som något normalt. Från att bryta upp till att bli fri och att komma till insikt om ansvaret för våldet ligger hos våldsutövaren, inte hos den som utsatts för våld, det är lättare sagt än gjort.
Då är samverkan mellan olika aktörer och professioner mer viktigt än någonsin. Arbetsförmedlingen, Migrationsverket och socialtjänsten har börjat ställa frågor till medborgarna utifrån regeringsuppdrag, samt flera kommuner i landet (även Kalix kommun) har specifika handläggare för att ta hand om ärende om våld i nära relationer.
Till dig som upprepar att ”bara missbruket upphör så upphör även våldet”, till dig som hade solglasögon på dig mitt på natten i Näsbyn, till dig som går med långärmad tröja mitt i sommaren, till dig som hade ett utbrott och har brutit ditt medberoende, till dig som vågar exponera din misshandlare som kan kallas partner, chef, förälder, till dig som vågar ta en lapp med kvinnojourens kontaktuppgifter:
Kom ihåg: ”det måste vara ett hav, för att ta emot en förorenad bäck utan att bli oren” F.Nietzsche.
Du har Bottenviken!