Tommy E Eriksson har alldeles rätt i sin insändare 25 februari, att ”det finns massor med platser dit det aldrig kommer att dras järnväg”, men satsningen på Norrbotniabanan är särskilt viktig när näringslivet nu satsar miljarder som resulterar i tusentals arbetstillfällen. Det kommer att behövas en infrastruktur som är anpassad för nya och fler stora godsflöden, men en stor vinst är också att banan skapar en större arbetsmarknadsregion längs kusten vilket gör att fler vill flytta hit.
Tack vare regeringens stöd kunde planeringen påbörjas 2015 för sträckan Umeå-Skellefteå och bygget pågår från Umeå och norrut. Det är bara att följa Trafikverkets spännande byggdagbok vecka för vecka.
Att bygga järnväg kan tyckas dyrt, faktiskt dyrare än Tommy E Erikssons egna beräkningar. Detta ska ställas i relation till att sträckan mellan Luleå och Umeå, i en två mil bred remsa från kusten inåt landet är Sveriges mest tätbefolkade stråk efter storstadslänen Stockholm och Malmö. Tänk vilken utveckling hela regionen får när det finns en hållbar infrastruktur på plats som byggs för att hålla i över hundra år!
Norrbotniabanan är en klok investering och fokus är nu att den andra etappen, mellan Skellefteå och Luleå, ska läggas till i den kommande Nationella infrastrukturplanen. Det är avgörande för att banan ska byggas i sin helhet och i en takt som matchar näringslivets satsningar och tro på regionen.