Vi har jobbat hårt för att vi ska bli jämlika i Sverige och vi hade kommit långt. Något som påverkar oss mer än vi tror är den kultur som våra ungdomar konsumerar med ganska okritiskt tänkande eftersom den är så medryckande, indoktrinerade och fullständigt magisk.
Jag har själv som 50-åring ryckts med i dess fantastiska “sound” och coola texter tills man verkligen gör en analys på dem.
Vad sägs om
“ Du är en sån tjej som nämner inget namn,
även om nån skulle fucking dra en gun mot dig
Gumman, vem är han? Jag ska visa vad jag kan
Jalla kom till min famn, ska ta hand om dig
Bonnie and Clyde, åker stad till stad”
“ Denna Uzin den är automatic
får mig glömma bort att jag är artist (brr brr)
Hon har blivit fast för de här
Hon är kär i en gangster ligist (paow-paow)”
“ Ey, två gussar i min säng, till den ena jag är man
den andra skriker “Bang hon gör orten Vietnam”
Det vi jobbat så hårt för, att vi ska vara jämlika är plötsligt 100 steg tillbaka.Vi är helt plötsligt tjejer som håller käften även om någon riktar en pistol mot oss och vi lägger oss i en mans famn för de kan ta hand om oss?
Vi glömmer också bort allt vi lärt oss för vi blir ju kär i en ligist och oops så är vår hjärna borta. Dessutom är det ju helt okej att vi är två kvinnor som delar säng med vår man.
Inte vet jag! Men jag blir förbannad och upprörd!
Det tragiska är att om vi matas med detta varje dag blir det vardag.
Nä, fy fasen! Vi har jobbat hårt och länge för att vi ska vara jämlika och nu måste vi halvdöda 50-åringar ta upp striden! Tänker inte finna mig att finniga halvvuxna halv/hel gangsters ska förstöra allt vi jobbat för.
Skaffa er ett vanligt jobb och gör rätt för er, men det orkar ni inte!
Det ni behöver är en rejäl jävla lavett från hela samhället, men samhället sover också!
Nä, upp till kamp vanliga morsor och farsor. Nu tar vi tillbaka det vi byggt upp. Ser alltför många trötta och uppgivna. Upp till kamp! Så som våra mammor och pappor gjorde på 1970-talet.
Ut på gatorna och demonstrera. Vi har glömt hur man gör.