När jag ser ut genom mitt köksfönster ser jag den fina gamla skolbyggnaden i Sundom. 1963 gick den sista kullen skolbarn ut och skolan blev sedan ombyggd till hyreslägenheter.
I dag skiner solen. Jag ser att Bengt sitter på bron med Bosse, bägge dryga 80 år. Den något yngre Stig jobbar med sina odlingar efter att nyss ha kommit hem med en full hink efter en cykeltur till blåbärsskogen. Kanske blir det en gemensam kaffestund snart.
Tack vare möjligheten att bo här kan dessa pensionärer som inte har så hög pension bo billigt och trivsamt på landet, umgås med varandra och med grannarna runt omkring. Byns barn tycker om att cykla på den asfalterade delen av den stora gården och det händer att de blir bjudna på glass.
Hur hade Bengt, Bosses och Stigs liv sett ut om de bott i stan? Inga potatisland, ingen blåbärshink, inte samma naturliga kontakt med bybor i alla åldrar. Ungdomarna som också hyr lägenheter i huset hade inte kunnat bo kvar i byn där de är födda. Gamla skolan i Sundom fyller en viktig funktion!
När jag går över vägen för att hämta posten går jag ofta över och byter några ord med gubbarna. Då ser jag också något som inte syns så väl på längre håll…
Byggnaden förfaller! Fönstren ser rent förskräckliga ut, liksom den faluröda ytterpanelen. Bosse som bor på övervåningen klagar på hur dragit det är i hans lägenhet. Bengt bara skakar på huvudet åt hur det fortfarande ser ut i lägenheten där det tragiska mordet skedde i påskas.
Skolbyggnaden är helt enkelt en skam för Luleå kommun. Skulle ett kommunägt hus få förfalla så här om det låg inne i centrala Luleå?
Vad tänker Luleå kommun göra med gamla skolan i Sundom?
Jag hoppas att denna fina gamla kulturbyggnad förtjänar en renovering och att gamla och unga som vill bo i byn kan få möjlighet att göra detta även i framtiden.