En eloge till NK som med den Luleå-beskrivningen tillför en kunskap som är värd att föra vidare till framtiden. Att äta lunch på uteservering i det nordliga Luleå har inte förekommit så länge. Ett första litet steg togs när ägarna av Shopping etablerade "Bistron!" intill Timmermansgatan, som ett sätt att hylla Nya Storgatan när den stod färdig vid 70-talets slut.
Storgatans ombyggnad till gågata var mitt första stora projekt när jag började min tjänst på gatukontoret. Förväntningarna var stora, det var en känsla jag hade. I Stockholm hade jag upplevt den euforiska stämningen vid Hötorgets invigning (nyintagen elev vid Kungliga Tekniska Högskolan).
I Gävle hade jag haft ansvaret för Storgatans ombyggnad som innefattade Drottninggatans gågata med elektrisk uppvärmning. Det var den nya tekniken som kunde övervinna problemen med snö, is och halka. Det kom nu så långt norrut som till Luleå.
I de nämnda exemplen var det betydelsefullt att affärsintressenterna fullt ut förstod fördelarna med gatuuppvärmning och fullt ut tog vara på de nya möjligheterna, till exempel uteserveringar.
Här citerar jag en betraktelse från 1980 i uppsatsen "Luleå sett med 2000-talets ögon":
"De första trevande experimenten med Storgatans utformning följdes av fantasifulla uppslag och när idéskapandet satts i system och blivit konkurrensvapen mellan affärsgiganterna ja då stod utvecklingen inte längre att hejda. Men visst kan man njuta av resultatet när man aväter sin lunch i någon av de många trottoarserveringarna eller bara flanerar omkring bland hängande trädgårdar och vattenkonster, och nog gläds många Lulebo med sin stadsarkitekt över att centrum i variation och skönhet tål att jämföras med de flesta svenska städer och om sommaren finner sin like endast söder om sundet."