I början av 2000-talet utspelade sig följande:
Under kampen för att få det styrande partiet i Luleå kommun att starta planeringen för ett nytt kulturhus i Luleå engagerade jag mig i ett av de mindre borgerliga partierna i kommunen och tillbringade en period som ledamot i kulturnämnden.
Som boende inne i kyrkstaden kunde vi redan då se brister i kommunens underhåll av infrastrukturen.
Tekniska nämnden och kulturnämnden genomförde då ett gemensamt halvdagsbesök i kyrkstaden där gemensamma frågor om snöröjning, underhåll med mera diskuterades. Utanför Visitor Centers ingång hängde globen på den vackra lyktstolpen sedan lång tid i elledningarna troligen efter påkörning vid snöröjning. Jag lyckades visa ordförandena i respektive nämnd problemet med bristande underhåll i Världsarvet och någon vecka senare blev vi glada när kommunens entreprenör arbetade med stolpen. Mindre glada blev vi när resultatet blev att stolpen plockades bort och aldrig har åter monterats eller ersatts.
Nu två decennier senare råder samma underhållsfilosofi i kommunen, det som behöver repareras plockar vi bort, det blir billigare så.
Samma dag, 4 augusti i år, som vår insändare om brister i vården av Världsarvet Gammelstads kyrkstad publicerats i Norrbottens-Kuriren, dök kommunens entreprenör upp och demonterade den pollare med belysningsarmatur som varit skadad och inplastad lång tid.
Nu närmar vi oss val och det finns anledning till att vi ställer skarpa frågor om bristerna i underhållet av infrastrukturen i Världsarvet kyrkstaden till de partier som kommer att bemanna valstugorna i Luleå centrum inför valet.