Av en händelse skulle jag hämta hem mitt ena barns A-traktor från Coop arena-parkeringen för två veckor sedan. Redan vid Kulturens hus-rondellen efter cirka 500 meters körning hade jag haft ett antal tutningar och blinkande med helljus bakom mig. Bilisterna blinkade inte för att uppmärksamma omkörning. Under färden hem kulminerades kvällens körning med fyra stycken livsfarliga omkörningar av bilister mitt på Bergnäsbron.
Jag funderade på mina upplevelser under kvällen och bestämde mig för att utföra ett litet experiment dagen efter. Vid middagstid tog jag A-traktorn från hemmet in till centrum för att köpa middagsmat. Redan före Bergnäsbron hade jag fått fingret visat för mig två gånger av mötande bilister, denna gång var det dock ingen omkörning under min färd över bron men jag hade en BMW bakom mig som tutade och flashade med helljusen ett par gånger.
Övriga delen av färden till matstället gick utan vidare incidenter tills jag hade hämtat min mat och var på väg tillbaka över Bergnäsbron. Från början hade jag en Volvo V70 bakom mig som körde med helljus påslagna hela färden över den 800 meter långa bron, han kryddade även upplevelsen med ett antal långa tutningar.
När vi kommit över älven, till den del där det blir tvåfiligt, trodde jag att denna brådskande bilist ögonblickligen skulle köra om. Men så var icke fallet – Volvon fortsatte att ligga bakom mig med helljusen påslagna hela vägen fram till stoppljusen. Där klev jag ur och gick fram till förardörren, bankade på rutan som efter någon sekunds tvekan körs ner. I bilen sitter en karl och kvinna i övre medelåldern med mycket förvånade ansiktsuttryck. Då jag var hyfsat irriterad frågade jag karln som körde vad i helvete han höll på med. Efter ett tag svarade han att han inte trodde att det var en vuxen som körde epan.
Jag svarade att det gör väl saken ännu värre, att han är feg som ger sig på ungdomar som inte gör något fel. Och att han inte skulle våga göra det han gjorde om han visste att det var en vuxen som körde. Karln mumlade fram ett förlåt! och jag avslutade samtalet med att säga till honom att han måste skärpa sig.
Vi klagar på ungdomarna och deras A-traktorer i tid och otid, mycket skriverier i media ofta med en negativ vinkel. Men var är vårt eget ansvar som medtrafikanter? Efter ytterligare några svängar med barnens A-traktor kan jag konstatera att händelserna inte är isolerade utan ett kontinuerligt beteende mot förare av A-traktor.
Man får naturligtvis tycka vad man vill om A-traktorerna och deras hastighetsbegränsning, men regelverket är som det är och A-traktorer får hålla till i trafiken. Även om du blir irriterad över att de går sakta så ger det dig inte rätten att bete dig som en fullblodsidiot.