Ändå finns det företag som medvetet tillverkar saker som inte håller: de bygger in ett ” planerat åldrande” för att tvinga kunderna att köpa nytt.
Ett exempel är företaget Epson, som i Frankrike har åtalats för att medvetet förkorta livslängden på sina patroner och skrivare. Enligt åtalet har skrivarna en funktion som efter ett visst antal utskrifter uppmanar användarna att byta bläckpatron, fast det då fortfarande finns 20-40 procent av bläcket kvar. (Detta har även jag själv märkt på min Canon-skrivare).
Ett annat exempel är Apple. Företaget har gjort äldre mobiltelefoner slöare genom uppdateringar av mjukvaran, lagom till att en ny modell skulle släppas på marknaden. Ett tredje, svenskt exempel är elcykelbatterier som verkar vara slut, men enligt en batteriexpert fungerar utmärkt om man nollställer dem. Nollställa batterier kan dock bara en expert kan göra, medan vanliga människor tvingas köpa nya batterier.
Det finns också andra sätt att tvinga konsumenterna att köpa nytt. Produkten kan göras omöjlig att reparera, reservdelar och tillbehör kan utgå, formgivningen kan ändras så att den äldre produkten ser töntig ut, och lobbying för nya krav och standarder kan göra nya produkter nödvändiga.
Allt detta gör en ju både rasande och förtvivlad. Här håller mänskligheten på att sabba klimatet och ta slut på naturresurserna, och så tillverkas samtidigt saker planerade för att gå sönder, när det rätta borde vara att satsa på så lång hållbarhet som möjligt!
Vi konsumenter måste se till att oftare fråga efter en produkts livslängd och mindre ofta falla för nya modeller. Och företagen kan i större utsträckning sälja funktioner snarare än produkter, dvs hjälpa oss att få något gjort utan att behöva skaffa en särskild grej för ändamålet. Typexemplet här är borrmaskiner, som i genomsnitt lär användas totalt tretton minuter innan de kasseras. Mycket miljövänligare vore det ju med en ”verktygsbank” där man kunde låna en borrmaskin för sina tretton minuters borrande!
Ingela Björck