Om Luleå ska växa måste landsbygden vara en del i den växten. Det finns många livskraftiga byar på Luleås landsbygd. Om Luleå ska ha en positiv utveckling på lång sikt kan vi inte ha en urbaniseringstrend där byarna stagnerar och centrum sväller. Hela kommunen mår bättre av att tillväxten är balanserad och att vi har en levande landsbygd som utvecklas. Landsbygdsskolorna är en självklar del av landsbygdens utveckling.
Vi behöver skapa en klarhet i hur det blir med högstadiestrukturen i kommunen. Det har talats om en högstadieby med uppåt tusen elever i centrum. Det har också talats om att det bara handlar om en ny ”vanlig” skola i centrum. Vilket alternativ som väljs kommer att ha stor betydelse för skolorna i Luleås stadsdelar. Ska högstadiet vara kvar på Örnäset, Hertsön, Tuna och Björkskatan? Den frågan behöver avgöras inom ramen för det breda demokratiska omtag som förespråkas i alternativ ett. Själv är jag mycket skeptisk till en stor högstadieby.
Vi behöver utveckla demokratin och medborgarinflytandet i Luleå. Bristen på demokratiskt samtal och inflytande är huvudorsaken till att vi alls har hamnat i att uppåt 9000 personer två gånger om har skrivit på namnlistorna för en folkomröstning. Upplägget med ”Framtidens Skola” hamnade snett från början. De dialoger som har hållits har från början mest gått ut på att ”förankra” den politiska ledningens åsikt. Istället måste politikerna tillsammans med alla berörda (barn, föräldrar, pedagoger med flera) arbeta fram något som alla sedan gemensamt kan arbeta för. Då måste man kompromissa, ta hänsyn och vara beredd att backa när det behövs.
Alla de här tre punkterna berör hela kommunen, såväl stad som landsbygd. Därför hoppas jag att vi får ett högt valdeltagande i folkomröstningen.
Från Vänsterpartiet kommer vi att respektera det resultat som folkomröstningen ger.