Tack vare elektrifiering av Laurila-Torneå-Haparandajärnvägen skulle man i teorin kunna resa med persontåget från Rovaniemi till Haparanda och ta tåget via Boden till Narvik.
Tågförbindelse mellan från Haparanda via Boden till Narvik finns det redan, men tyvärr inte från Rovaniemi till Haparanda och egentligen borde tåget avgå redan från Kemijärvi eller även Salla vid finsk-ryska gränsen att betjäna turismen och invånarna i finska Lappland optimalt. Men om det fanns tågförbindelse skulle den öppna nya möjligheter för turismen i finska Lappland och i Norrbotten att utvecklas, men på samma skulle det betyda nya utmaningar för turismen i båda regionerna. Både finska Lappland och svenska Norrbotten borde kunna utveckla turismen tillsammans så att städerna (Torneå, Haparanda, Boden) på sträckan skulle locka turister att besöka och övernatta i dessa städer mellan Jultomten i Rovaniemi och Narvik/Lofoten, annars blir tågresan för lång och turister blir trötta.
Men vad skulle resan till Narvik var utan båtresan till Tromsö? Från Tromsö finns det både sommar och vinter bussförbindelse till Rovaniemi, men resan från Tromsö till Rovaniemi tar många, många timmar. Bussen kör ändå genom Muonio och, om det fanns taxi eller bussförbindelse till Kolari, skulle man igen nå järnvägen, och i teorin skulle det kunna finnas dagtågförbindelse från Kolari till Kemi och därmed skulle rundresan i Nordkalotten vara färdig. Den skulle kunna betjäna och utveckla turismen i hela Nordkalotten i jämförelse med situationen där Finland, Sverige och Norge försöker att locka så många turister som möjligt ensamt.
Eftersom resan skulle ske mestadels på järnvägarna skulle det också öka hållbarheten i Nordkalottens turism och turister skulle kunna beundra Skanderna i lugn och ro från tåget och från bussen utan att köra själva. För finnar som bor vid järnvägen i Lappland skulle det öka möjligheterna att resa utan sin egen bil, eftersom det i jämförelse med Norrbotten finns det inte regional tågtrafik i finska Lappland, där bussförbindelserna också är dåliga.
Därmed ger det svensk-finska samararbetet att utveckla turismen på järnvägen stora möjligheter för finska Lappland och svenska Norbotten, om vi bara kan ge upp våra nationella stoltheter på båda sidorna av gränsen för Nordkalottens bästa, som vi alla delar, och detta även med Norge.
Det finns platsen för finsk-svenska vitsar och svensk-norska vitsar i bastun, men i detta fall skulle vi kunna göra samarbete för Nordkalottens bästa och sedan skratta åt vitsar i bastun.
Tillsammans får vi fart på turismen
Om det gick att resa Rovaniemi-Boden-Narvik med tåg skulle det bli ett lyft för Nordkalottens turism, skriver Hannu Paaso.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.