Tänk om våra matbutiker hade öppettider på hemsidan men när du kommer dit är de på lunch, eller de har så många kunder att de inte kan ta in fler, eller så har de stängt. Du får försöka igen imorgon, står det på en skylt på dörren.
Du kommer dit imorgon igen klockan åtta och det står så många i kö att inte fler får ställa sig där utan du ombeds komma tillbaka imorgon.
Dessutom har kön öppnat halv åtta – i alla fall på torsdagar, får du veta av de andra. På helgerna är butiken stängd. Men om du riskerar att svälta ihjäl finns ett särskilt väntrum och kötiden är cirka 8-12 timmar, blir du upplyst om. De vill helst inte att du kommer hit utan låter de som är riktigt hungriga blir prioriterade.
Inte mycket att göra, du åker dit till klockan sex dagen efter men då får du inte ställa dig i kö. Kön öppnar klockan åtta i dag och när den öppnas blir det kaos. Trots att du varit beredd i två timmar lyckas du inte få en plats, du är nära flera gånger men puttas ut.
Nåja, skam den som ger sig, du förlänger semestern och lyckas komma in dagen efter. När du kommer in får du veta att du får en tid för shopping om fem veckor, då kan du infinna dig klockan 13:15 och du behöver komma i god tid för att visa att du har pengar att handla för och du får bara får köpa en sak. Ska du köpa flera saker behöver du en ny tid.
Tänk om? Vad skulle hända? Vi skulle strejka, gå ut på gatorna med plakat. Så såg det ut i vissa delar av världen på 1970 och 80-talet.
Så fungerar det ingången till sjukvården i Norrbotten idag? Varför?
Säg inte resursbrist för det har aldrig varit fler anställda, alla kategorier, och behandlat så få som nu i ett historiskt perspektiv.